Direktdemokratins baksida

Samtidigt som partierna i Göteborg positionerar sig runt den kommande folkomröstningen om trängselskatt så har ett betydligt obehagligare direktdemokratiskt inslag ägt rum i Schweiz. Landet brukar oftast pekas ut av folkomröstningsförespråkare som direktdemokratins förlovade land. Faktum är att det inte är helt korrekt, Schweiz är en representativ demokrati med långtgående direktdemokratiska inslag. Någon renodlad direktdemokrati existerar det inte någon stans i världen, och har heller aldrig funnits. Den uråldriga athenska demokratin var inte ens den renodlad direktdemokratisk, eftersom vissa grupper (kvinnor, slavar, "utlänningar" eller folk utan egendom) exkluderades. Direktdemokrati fungerar i regel bäst i kombination med representativ demokrati, även om olika länder använder den på olika sätt.
Frågan som Schweizarna gick till val om i söndags handlade om huruvida man skulle stoppa "massinvandringen". Schweiz har en hög invandring, men invandrarna i fråga är i regel högt utbildade Européer,  faktiskt i genomsnitt bättre utbildade än Schweizarna själva. Schweiz har en väldigt låg arbetslöshet, och invandringen har varit positiv för dess företag.

Bakom omröstningen stod det nationalistiska partiet SVP, och när omröstningen väl var avslutad så kunde man konstatera att ja-sidan vunnit med 50,4 procent, en knapp marginal.
Naturligtvis reser sig nu liknande partier och hyllar valresultatet.

I Belgien hurrar det högerpopulistiska partiet Vlaams belang över resultatet i den schweiziska folkomröstningen.
Kravet att ”stoppa massinvandringen”, som fick en knapp majoritet av rösterna i Schweiz, är precis vad Vlaams belang har krävt under många år. 

Ledaren för det invandrarfientliga partiet Ukip i Storbritannien, Nigel Farage, är också lycklig. ”Ett klokt och starkt Schweiz står upp mot trakasserier och hot från byråkrater i Bryssel”, kommenterar Farage. 

Applåder kommer också från de högerpopulistiska partierna i Frankrike och Nederländerna, Front National och PVV. Alla dessa partier hoppas att beskedet från Schweiz ska ge dem ytterligare vind i seglen inför valet till EU-parlamentet i slutet av maj.

Förespråkare av folkomröstningar hyllar det gärna som någon sorts helig graal, ett perfekt mätinstrument för folkviljan. Men låt oss ta en titt på hur stor del av folket som faktiskt röstade för SVP:s förslag.
Valet hade ett deltagande på 56 procent, av vilka 50,4 procent röstade "ja". Dessa utgör i runda slängar 28 procent av det Schweiziska folket. Dessa 28 procent har nu dikterat en radikal politisk förändring i en fråga som, minst sagt, är komplex och mångbottnad. Folkomröstningar kan vara effektiva, ifall de används i rätt frågor. Vissa frågor är däremot alldeles för komplexa för att överlåtas åt en folkomröstning. Det är inte på grund av att väljarna skulle vara mer korkade än politikerna, utan för att politikerna har en fördel. Till sitt förfogande har politikerna förvaltningar, utredare och experter för att analysera effekterna av komplexa frågor, dessutom är de heltidsanställda för att kunna sätta sig in i dessa frågor. Under den tiden som riksdagen röstade om Lissabonfördraget var jag aktiv i LUF, och ett par kopior av fördraget fanns på partiexpeditionen. Det var en diger lunta, och till stora delar svårbegriplig om man inte redan var insatt i EU-politiken. Samtidigt fanns det röster som krävde folkomröstning om en så känslig fråga.
Min åsikt är dock att det inte finns en chans att den genomsnittlige väljaren mellan sin utbildning, sitt jobb eller vad man nu sysslar med ska kunna sätta in sig i och formulera en välgrundad åsikt i en fråga som beskrivs på 500 sidor, skrivet på fackspråk. Och det värsta är att det inte går att göra det lättare. Invandringen är en ännu mer komplicerad fråga, eftersom det har att göra med integration, arbetslivet, utrikespolitik, utbildning och sociala frågor. Alla aspekter kan inte sammanfattas i en lättbegriplig mening, så ofta tar förespråkarna för invandringsstopp till enkla känsloargument som "de tar våra jobb", "Islam är en våldtäktsreligion" eller "Sverige åt svenskarna". Inget av det där är sant, men inte heller är alla invandrare raketingenjörer och kärnfysiker som utsätts för "strukturell diskriminering", det är motståndarsidans känsloargument.

Det sämsta man kan göra när det gäller folkomröstningar är att rösta för en fråga av helt fel anledningar. När Irland röstade nej till Lissabonfördraget, exempelvis, använde motståndarsidan argument som att polacker skulle komma och sno alla jobb om det gick igenom, en aspekt som fördraget över huvud taget inte berörde.
Frågan måste då ställas: är den här politiska frågan såpass komplex att det kommer att bli problem för väljarna att sätta sig in i den?
Är svaret "ja" så ska inte frågan tas upp till folkomröstning. Vi har ju trots allt politiska representanter av en anledning, så vi bör låta dem göra sitt jobb. Om ett land antar en politik av helt felaktiga andelar kan det bli oanade konsekvenser.
Inte heller Schweiz lär slippa undan konsekvenserna i det här fallet. Schweiz avtal om fri rörlighet mellan landet och EU är ömsesidiga, och om Schweiz hindrar de övriga Européernas fria rörlighet in i landet så lär EU göra detsamma för de Schweizare som arbetar i utlandet. Sådana detaljer är irrelevanta för de som nu hyllar resultatet av folkomröstningen, eftersom de sällan är insatta i alla aspekterna av invandringsfrågan. I slutändan får Schweizarna stå sitt kast, och resultatet kan mycket väl bli att företag flyttar utomlands, utlandsboende Schweizare förlorar sina jobb och att relationerna mellan landet och EU svalnar betänkligt.
Populism är sällan vare sig särskilt logisk eller faktamässigt korrekt, eftersom det i slutändan handlar om att slåss mot väderkvarnar.