Nyckelkompetens

Det verkar vara inne med strejker nu för tiden.

I Göteborg har hamnarbetarna i drygt ett år haft blockad mot APM terminals eftersom deras fackförbund, Hamfyran, vill ha eget kollektivavtal. Då varken arbetsgivaren eller Transport, som det nuvarande kollektivavtalet är avtalat med, var intresserade av ett trepartsavtal så har man istället haft anställnings- och övertidsblockad i ungefär ett år. Hamnfyran har konsekvent avvisat alla bud från medlarna och hela konflikten har antagit proportioner som gör att Göteborgs Hamn har kontaktat regeringen för att bedöma om strejken är samhällsfarlig.
I en annan del av landet pågår en annan strejk. Sopgubbarna i Stockholm är sedan förra veckan i "vild strejk", dvs en olovlig strejk, på grund av att man vill märka deras nycklar. Nej, jag menar allvar.

Det som arbetsgivaren på Reno Norden vill göra är att registrera nycklarna så att till exempel en nybörjare kan låsa upp soprummen utan problem redan första dagen. Idag tar det flera månader för varje sophämtare att lära sig ett slags manuellt system för att klara av sin rutt på ett effektivt sätt.
– Att hitta rätt nyckel är som ett gesällbrev för oss sophämtare, säger Jan Spanedal som jobbar på Reno Norden. 

Om nycklarna märks upp så att vem som helst kan hitta rätt soprum blir sophämtarna lätt utbytbara. Det i samband med lönefrågan har gjort att många sophämtare är rädda för att företaget planerar att anställa billigare arbetskraft.

En av fördelarna med att jag är autistisk är att jag emellanåt har förmågan till det som lite banalt kallas att "tänka utanför lådan". Själv ser jag det mer som att lägga märke till uppenbar idioti som andra personer helt verkar missa. Ta exempelvis problemet med nycklarna. Man har en stor hög nycklar som var och en går till ett soprum. Sophämtarna behöver veta vilken nyckel som går till vilket soprum för att kunna göra sitt jobb, men man kan naturligtvis inte skriva ut adressen på varje nyckel. Det är för riskabelt ifall nycklarna av någon anledning skulle falla i orätta händer. En smidig lösning skulle vara att ge varje distrikt ett serienummer och därefter numrera nycklarna i turordning. Resultatet är en sifferkombination som är helt obegriplig för folk utanför företaget men lätt att sätta sig in i för de anställda.
Alternativet, som verkar vara det gällande, är att varje sophämtare under flera månader lär sig nycklarna utantill. Systemet är endast begripligt för sophämtarna själva, inte ens arbetsgivaren kan veta vilken nyckel som går till vilket soprum. Detta kallar man på fullaste allvar för "yrkeskunskap".
Det är inte yrkeskunskap, det är ineffektivitet. Om specialkompetensen du påstår dig ha kan göras obsolet av något så simpelt som att märka vilken nyckel som tillhör vilket hus så var den knappast särskilt exklusiv till att börja med. Vilken idiot som helst kan starta ineffektiva och komplicerade rutiner som hindrar verksamheten, av egen erfarenhet vet jag att det finns fullt av dem inom sjukvården. Det manuella systemet för nycklarna är inte så mycket ett nödvändigt ont som en onödig komplikation för att försvåra det för andra att sätta sig in i arbetet. Om en nyanställd på relativt kort tid kunde sätta sig in i vilken nyckel som hör till vilken dörr så är ju kunskapen inte längre exklusiv.
För att hindra en märkning av nycklarna så har sophämtarna tagit till alla möjliga barnsliga metoder. Man har vägrat att låta anställda från Reno Norden följa med på turerna för att skriva ner vilken nyckel som hör till vad, vägrat att själv skriva ner adresserna och tagit bort märkningar som tidigare funnits där. Kunskapen om vart nycklarna går har behandlats som någon exklusiv yrkeskompetens som ingen annan kan få reda på. Rent spontant undrar jag om det är en arbetsplats eller ett dagis.

Sedan har vi lönerna. Det råder viss oenighet om vad lönerna egentligen ligger på. Arbetsgivaren menar att den ligger på runt 40 000, facket hävdar att snittet är 35 000. Reno Nord vill uppdatera anställningsavtalen som är skrivna på 70-talet, vilket i sin tur skulle resultera i lönesänkningar. Exakt hur mycket är också en diskussionsfråga, facket och arbetsgivare har olika inställningar. Anledningen är att sophämtare har prestationslön. Ju mer skit man lyfter desto högre blir lönen, sedan finns det ett antal som jobbar mindre och därmed tjänar mindre. Reno Nord vill istället ha en månadslön där alla tjänar lika mycket. Helt oavsett så är 35 000 för 30 timmars arbete en mycket bra lön. Arbetet är i praktiken helt okvalificerat, det enda kravet som finns är körkort. Tittar man på den andra strejken i Göteborg så är lönen där också utmärkt. Snittet ligger på 36 000, men med övertidsersättning inräknat så ligger det snarare runt 40 000. Åter igen för okvalificerat arbete med enbart körkort som krav.

Båda dessa jobb är mansdominerade och ligger inom vad man brukar definiera som klassiska "arbetaryrken". Lyssnar man på retoriken från strejkarna så kan man lätt få intrycket att de tillhör den lägsta av underklassen, förtryckta från ovan av giriga arbetsgivare.
Problemet är att gör man en jämförelse så tillhör de här jobben knappast underklassen. Tvärtom. Inom vården, exempelvis, är det en helt annan historia. Undersköterskornas lön ligger på runt 20 000 och då måste man ha läst vård- och omsorgsprogrammet på gymnasiet. Sjuksköterskorna, som har en treårig högskoleutbildning, ligger på runt 25 000. Min egen yrkesgrupp, medicinska sekreterare, ligger på runt 22 000 efter en tvåårig yrkesutbildning. Inom sjukvården handlar det inte heller om några 30-timmarsdagar, utan det är 40 timmar som gäller. Oftast utförs dessa 40 timmar, framför allt för sjuksköterskorna och undersköterskorna på obekväma arbetstider och i stressiga miljöer. Man tjänar definitivt inte några 40 000 på den övertidsersättningen.
Samma jämförelser kan göras med i princip varje kvinnodominerat yrke. Hemtjänsten har, i likhet med sophämtarna, som arbetsuppgift att åka mellan ett stort antal adresser. Där har man dock märkning av nycklarna och mycket lägre lön. De höga lönerna för sophämtarna kommer från en svunnen tid då man var tvungen att släpa tunnor med skit (bokstavligt talat) och manuellt tömma den. Nu för tiden har alla sopkärl hjul och sopbilarna har en automatisk tömningsmekanism. Jobbet består i princip av att flytta en mängd skit från punkt A till punkt B och kan utföras av vem som helst med körkort och en fungerande uppsättning armar och ben.
Där har vi den faktiska löneskillnaden mellan kvinnor och men. Okvalificerade mansdominerade yrken är välbetalda med en lägre arbetstid än normalt medan motsvarande arbeten för kvinnorna är dåligt betalda med hög arbetstakt. När till och med kvalificerade arbeten som kräver utbildning ger sämre betalt så börjar man undra hur det är ställt.

Personligen är jag rätt trött på att överbetalda mansdominerade yrkesgrupper omedelbart går ut i strejk så fort de inte får sin vilja igenom eller man överväger att rucka på deras redan mer än lovligt generösa arbetsvillkor. Det mest irriterande är att de dessutom tror sig ingå i någon slags förtryckt underklass. Den riktiga underklassen arbetar 40 timmar i veckan för dålig uppskattning, sämre lön och består till större delen av kvinnor. Ju mer det gnälls från machomännen inom sophämtningen eller hamnen, desto mer påminner de om bortskämda småbarn som ständigt skriker efter mer.

Principen om yttrandefriheten

Den senaste tiden har yttrandefrihet varit en het diskussion. Anledningen är den årliga bokmässan i september och vilka aktörer som får vara med eller inte. Förra året tog det hus i helvete när den högerextrema tidsskriften Nya Tider fick en monter på bokmässan. Protester framfördes på sociala medier, författare deklarerade att de inte tänkte delta och efter att ha bytt fot ett antal gånger så landade bokmässan till slut i att NyaTider var välkomna att delta.
Årets tillställning ser ut att bli en repris från i fjol, till den grad att Nya Tiders deltagande tycks vara det enda diskussionsområdet runt bokmässan. I april deklarerade ett antal svenska författare att de hade för avsikt att bojkotta bokmässan om Nya Tider tillåts delta. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, som jag sällan håller med i vanliga fall, har bemött kraven på bojkott med att påpeka det problematiska i att kräva uteslutning av åsikter man själv inte håller med om.

Vi är besatta av att diskutera vem som får säga vad och när. Som Hume påpekar, säger man antingen: ”You can’t say THAT!”, för det är kränkande eller ljug. Eller också säger man: ”YOU can’t say that!”, för du är inte kvinna, svart, gay etc. Svarta som har ”fel” åsikter bemöts med: ”YOU can’t say THAT!”. 

Det är en ironi att de förtryckta grupper som har kämpat mest för rätten att prata nu framställer det som ett martyrskap att leva i ett samhälle där ordet är fritt. I stället för att diskutera hur man kan vidga yttrandefriheten ytterligare går man in för att minska den, i demokratins namn. 

Men utan yttrandefrihet skulle vi inte ha någon demokrati.
Alla som vid något tillfälle har intagit en kontroversiell position förstår vad yttrandefriheten verkligen betyder. Scannar man listan på de bojkottande författarna finner man påfallande många som själva aldrig har blivit utbuade, brutit några tabun eller ställt några jobbiga frågor.

Så låt oss diskutera yttrandefriheten. Personligen är jag för Nya Tiders deltagande. Inte för att jag finner deras åsikter särskilt tilltalande, det gör jag inte, utan för att jag är av inställningen att det ingår i yttrandefriheten som princip att alla åsikter, oavsett hur vedervärdiga, ska kunna ställas och debatteras mot varandra. Som i de gamla folksagorna så spricker trollen oftast i solen. Konspirationsteoretiker och extremister gynnas när man inte exponerar deras åsikter, debatterar och motbevisar dem. En rätt typisk verklighetsbeskrivning för både Nya Tider och det sverigedemokratiska politiska lägret är att de är utsatta för en konspiration. Alla andra politiska partier, media, civilsamhället och gud vet vad mer är, enligt de själva, förenade i en gemensam konspiration att förvägra dem utrymme och tysta ner dem. När man gör just detta kan de självgott sitta på sina egna sidor och skrocka "vad var det jag sa?". Absurda verklighetsbeskrivningar håller väldigt sällan i en debatt där man tvingas redovisa källor till sina påståenden.
För man upp yttrandefrihetsargumentet blir reaktionen inte sällan från vänstern, där de största anhängarna till bojkott och uteslutning finns, en replik i stil med "det har ingenting med yttrandefrihet att göra! Yttrandefrihet berör...", varpå man oftast får ett citat från lagtexten.
Så ja, jag är fullt medveten att yttrandefriheten ur juridisk synvinkel enbart berör relationen mellan privatpersoner och det offentliga. I lagens mening så kan inte privata organisationer som bokmässan ägna sig åt censur, bara det offentliga. Innan yttrandefriheten ens fanns som lag så fanns den dock som princip, och det är principen om yttrandefriheten jag hänvisar till.

Så vad är då yttrandefriheten? Den liberale filosofen John Stuart Mill som var verksam på 1800-talet och är en av de liberaler som varit viktigast för åtminstone min egen tolkning av liberalismen var en av sin tids mest framträdande förespråkare för yttrandefrihet. Han företrädde också andra liberala principer som avskaffandet av slaveri, medvetenhet om miljön och kvinnans rätt till sin egen kropp. Gällande yttrandefrihet skrev Mill:

I choose, by preference the cases which are least favourable to me – In which the argument opposing freedom of opinion, both on truth and that of utility, is considered the strongest. Let the opinions impugned be the belief of God and in a future state, or any of the commonly received doctrines of morality... But I must be permitted to observe that it is not the feeling sure of a doctrine (be it what it may) which I call an assumption of infallibility. It is the undertaking to decide that question for others, without allowing them to hear what can be said on the contrary side. And I denounce and reprobate this pretension not the less if it is put forth on the side of my most solemn convictions. However, positive anyone's persuasion may be, not only of the faculty but of the pernicious consequences, but (to adopt expressions which I altogether condemn) the immorality and impiety of opinion. – yet if, in pursuance of that private judgement, though backed by the public judgement of his country or contemporaries, he prevents the opinion from being heard in its defence, he assumes infallibility. And so far from the assumption being less objectionable or less dangerous because the opinion is called immoral or impious, this is the case of all others in which it is most fatal.

I korthet ansåg Mill att det inte existerade en åsikt eller position som var så ofelbar att den var tvungen att skyddas från kritik. I en öppen och fri debatt skulle det vara tydligt vilken ståndpunkt som var mest underbyggd och genomtänkt. Att stänga ute kritik genom att anse sig själv eller sin åsikt vara ofelbar var, enligt Mill, värre än att enbart ha en tveksam eller omoralisk åsikt. I korthet handlar principen om yttrandefrihet om att tveksamma påståenden och åsikter gallras ut i en miljö där det sker fria och öppna debatter. Alternativet är en stagnation av åsikter och idéer, eftersom även goda argument utvecklas i en fri debatt.
Den principen är något för invecklad för att få ner i lagtexten, men det är min åsikt att personer som tror att yttrandefriheten som princip börjar och slutar med den juridiska definitionen egentligen inte förstår vad yttrandefrihet är. Utöver det så är en bojkott i sig ineffektiv. En annan medarbetare på Aftonbladets kulturredaktion, Inga-Lina Lindquist, påpekade att en bojkott över huvud taget inte påverkar Nya Tider.

Vem straffas av att vi bojkottar Bokmässan och Almedalen? Inte är det nazisterna. I likhet med gäddan som slängdes i sjön är de bara glada att vara i sitt rätta element. NMR gråter inte över att Margot Wallström är borta. Och Nya Tider lär inte sörja frånvaron av Ngugi wa Thiong’o. Snarare tvärtom. Vore jag nazist skulle jag jubla över varje motståndare jag kan få bort från planen.
Genom en bojkott av Bokmässan straffar vi i första hand arrangörerna, i andra hand publiken och i tredje hand oss själva.

Arrangören är hårt trängd av kritik. Redan förra året mötte de kraftiga protester men beslöt ändå att hyra ut ett bås till Nya Tider. Det är möjligt att mässan nästa år väljer att göra något annat och då har bojkotten haft avsedd verkan. Men det också möjligt att de släpper in ännu fler tveksamma blaskor för att gå runt ekonomiskt. Och då har vi låtit våra fiender kapa en viktig arena.

Det är dubbelt aktuellt när Feministiskt Initiativ också bojkottar politikerveckan i Almedalen för att Nordiska Motståndsrörelsen deltar. Poängen med en bojkott är att den ska slå mot det som man protesterar mot. Att avlägsna en kritisk röst skadar inte Nya Tider eller NMR, tvärtom är de sannolikt nöjda över att ha färre på plats som kritiserar dem. Motbjudande åsikter ska argumenteras, debatteras och motsägas just för att åskådliggöra hur motbjudande de är. Men att lämna podiet för att man inte klarar av att höra åsikter som inte är kompatibla med den egna är definitivt inte ansvarstagande och det är inte i linje med principen om yttrandefriheten.