Det är sällan jag följer vad som händer på andra partiers kongresser med särskilt stort intresse. På det stora hela så är kongresserna mest intressanta för de redan frälsta, och i likhet med rätt mycket annat inom politiken och föreningslivet så är besluten redan fattade långt innan ombuden har satt sig på sina platser. Igår följde jag dock uppmärksamt vad som hände på Kristdemokraternas riksting. Det fanns en enda anledning: Decemberöverenskommelsen.
DÖ tillkom förra året som en åtgärd mot det rådande parlamentariska läget och för att blockera SD:s inflytande. Överenskommelsen har dock varit långt ifrån populär, framför allt hos de borgerliga partierna. I något av ett internt uppror stödde en majoritet av KD:s ombud att partiet skulle lämna DÖ. Resten av Alliansen var inte sen att haka på, och de övriga partiledarna deklarerade en efter en att överenskommelsen i och med detta är upphävd.Från socialdemokratiskt håll var tongångarna inte överdrivet positiva. Stefan Löfvén kallade beslutet för "upprörande" och hade tidigare under dagen gormat över vikten vid att hålla ingångna överenskommelser.
– Jag kommer från en kultur där det är så att har man skakat hand, då står man för det, säger han.
– Det här är en överenskommelse som slöts i en för Sverige väldigt besvärlig situation. Jag utgår ifrån att KD vill fortsätta att stå för det.
Men statsministern nöjer sig inte med det. Han lyfter också fram KD:s kristna rötter.
– Ett parti som bygger på kristna värderingar får faktiskt fundera på hur de ska agera, säger han.
Löfven får ursäkta, men det här "kulturen" har påstår sig komma ifrån har haft anmärkningsvärt lite effekt på hans eget statsmannaskap. Sedan valet 2014 har statsministern inte direkt utmärkt sig genom att hålla fast vid ingångna avtal och löften, snarare att bryta dem på löpande band. Inför vårpropositionen skrev moderaternas Europaparlamentariker Gunnar Hökmark ett inlägg där han listade upp Löfvens direkta löftesbrott hittills. Nästan ett halvår senare behöver den listan fyllas på. Löfven är sannerligen inte rätt person att predika om vikten av att hålla ingångna avtal, något han tycks vara synnerligen dålig på själv. I slutändan så är det viktigaste förtroendet som ett parti har att förvalta det man får från sina medlemmar. När nu KD:s medlemmar visade att man inte vill ha DÖ, skulle styrelsen skita i kongressen och medlemmarna för att göra Löfven nöjd? Knappast.
Jag kan se anledningen till att Alliansen gick med på DÖ. Inget av partierna var särskilt pigga på ett nyval, och tanken var att väljarna efter fyra års dålig vänsterpolitik skulle byta regering. Problemet är att väljarna inte är några idioter, de inser att Alliansen i praktiken abdikerade allt inflytande för att det eventuellt skulle löna sig 2018. De enda som hittills gynnats av DÖ är Sverigedemokraterna, som stadigt klättrat högre och högre upp i opinionen. Dessutom var det tvivelaktigt om Löfven över huvud taget skulle hålla DÖ vid en eventuell borgerlig valseger 2018. Naomi Ambramowicz skrev i Göteborgs-Posten:
De borgerliga partierna har frivilligt gett upp sin makt genom att åta sig att släppa fram regeringens budget. Det finns ingen garanti för att Socialdemokraterna kommer att hedra överenskommelsen om partiet hamnar i opposition efter valet 2018. Statsminister Stefan Löfven har inte gjort sig känd för att hålla sina vallöften. Om S överger DÖ efter valet har borgerligheten förgäves avhänt sig politiskt inflytande i en till två mandatperioder.
Det är inte bara ett fåtal tjuriga politiker och enstaka opinionsbildare som ondgör sig över pakten. Skepsisen mot DÖ tilltar bland väljarna. En ny mätning från Novus visar att två av fem tillfrågade anser att DÖ är dålig.
Stödet är alltså tvivelaktigt, och i nuläget gör man bäst i att förutsätta att allt Löfvén säger senare kommer att brytas. Av erfarenhet, om inte annat.
Så, vad kommer att hända i nuläget?
Tja, inte så mycket. Alliansen har inget samlat budgetförslag, så partierna kommer att gå fram individuellt. Sannolikt går regeringens budget igenom, oavsett vad SD röstar på. Resten av mandatperioden, däremot, kommer att bli mycket intressant. I och med att DÖ inte längre gäller så finns hotet om nyval över huvudet på regeringen. Om Alliansen lämnar en samlad budgetmotion till våren så är chansen stor att SD ger dem sitt stöd och forcerar fram ett nyval. I realiteten innebär det att Löfven måste börja regera inom de parlamentariska principerna istället för att bete sig som om han har ensam majoritet i riksdagen. Motioner och budget måste förankras även hos oppositionen, annars finns det väldigt reella hotet om ett nyval. Sett till hur opinionsundersökningarna ser ut nu så är det ett val som socialdemokraterna sannolikt vill undvika.
