Nej, vi behöver inte höja studiemedlet

Emellanåt när man lyssnar på studentorganisationer så är det som att höra en skiva som har hakat upp sig. Jag har själv studerat i sju år innan jag landade med min nuvarande examen, så jag har i högsta grad personlig erfarenhet av att vara student. Varje gång man hör studentorganisationer, i huvudsak SFS (Sveriges Förenade Studentkårer) så är det en fråga som lyfts upp som dödligt viktig - att studiemedlen skulle vara för låga.
Nu är det dags igen, den här gången är det Elin Melander från Vänsterns Studentförbund, som i en debattartikel hävdar att studier håller att på att bli en klassfråga.
Nu har vi ju i Sverige inte bara gratis utbildning, utan även statligt finansierat lån och bidrag för de som väljer att investera i sin utbildning. Dock tycker vänstern, inte helt oväntat, att studiemedlen är för låga.

Vänsterns studentförbund anser att studier är en heltidssysselsättning och kräver därför att bidragsdelen i studiemedlet ska höjas inte fribeloppet. Däremot bör det man eventuellt tjänar under sommaren under studieuppehållet inte räknas in i fribeloppet. Som student är det tufft att få ekonomin att gå runt varje månad och det handlar alltid om att välja vad man prioriterar bort.

Bakgrunden är att Alliansen har kommit överens om att höja grundbeloppet, så mycket man som student får tjäna innan det börjar dras av på studiemedlen. Det här kan ses som en tragisk illustration av vänstern politik kontra högerns. Högern vill ge människor bättre möjlighet att tjäna egna pengar medan vänstern vill ge mer skattepengar till andra utan större krav på motprestation.

Det blir dock bättre, man vill även att kurslitteraturen ska vara gratis.

Statistiska centralbyrån kom i sin undersökning 2007 om studenters levnadsvillkor fram till att det bara är hälften av alla studenter som köper sin kurslitteratur, resten anser sig inte ha råd. Därför vore det mycket bättre att satsa på att införa fri kurslitteratur till exempel genom att tillgängliggöra den digitalt, istället för att höja fribeloppet.

Jag är kanske inte direkt objektiv i den här frågan eftersom min far skriver kurslitteratur, men har Elin Melander tänkt på att det finns vissa som försörjer sig på att skriva kurslitteratur? Gratis kurslitteratur innebär antingen att man förväntar sig att dessa människor ska göra jobbet utan betalning eller att universiteten ska betala kurslitteratur för varje elev. Det första innebär att ingen kurslitteratur kommer att skrivas, den andra att kostnaderna för lärosätena kommer att öka dramatiskt. Som ett experiment, föreställ dig att en vanlig kurs har cirka tio böcker i kurslitteratur per termin, inte helt ovanligt, och kanske trettio studenter, varje bok kostar ungefär 300 spänn. Att köpa in kurslitteratur åt alla kostar då runt 90 000 per termin och kurs, vem ska betala det?
Men det är väl bara att höja skatterna.

Moderata studenter replikerade på debattartikeln med följande:

  Att läsa en högskoleutbildning är en investering både för individen och för samhället. Det är därför viktigt att studenter får ett arbete efter sina studier. När enbart 69 procent av de som tar examen har ett relevant jobb ett år senare är det oseriöst att prata om höjningen av fribeloppet som oviktigt. För att lättare komma i arbete efter examen är det viktigt att redan under studietiden få in en fot på arbetsmarknaden.

Tack vare alliansens politik får studenter en chans att jobba extra. Med höjningen som görs i årets budgetproposition kan en student exempelvis ha en månadsinkomst på 26 000 kronor under de två sommarmånaderna och 12 000 kronor under årets resterande månader utan att få sänkt studiemedel. På så sätt kan man som student få ett reellt utrymme att jobba vid sidan av studierna, något som tidigare inte funnits.

Till saken hör att såvida du inte läser en extremt krävande utbildning, som exempelvis juristprogrammet, så lägger du inte ner 40 timmar i veckan på studierna. Jag gjorde det sannerligen inte och klarade mig ändå utmärkt, och jag var knappast den enda. Det andra problemet är att många studenter har problem med att prioritera sina utgifter. Istället för att anpassa utgifterna efter inkomsterna så försöker man bibehålla samma levnadsstandard som när man bodde hos sina föräldrar. Det var inte ovanligt att mina klasskamrater var ute och festade lör-sön och brände sådär 300 spänn per kväll, det blir mycket pengar när månaden är slut.

Själv hade jag inga som helst problem att få ekonomin att gå runt, eftersom jag inte festade varenda helg, såg till att nödvändiga saker som mat och hyra var betald först och inte lade några pengar på märkeskläder eller lyxartiklar jag inte hade råd med. Ekonomin gick runt, och det blev till och med pengar över, och då extrajobbade jag inte särskilt mycket.

Studier är inte ett arbete, det är förberedelse för ett arbete, och bör därför avlönas proportionerligt. När man likt vänstern kräver att det redan tillräckliga studiemedlet ska höjas och att man ska få gratis kurslitteratur så bör man kanske ställa frågan: vad spenderar du dina pengar på.
Det går alldeles utmärkt att gå runt ekonomiskt som student, så fort man accepterar faktumet att man inte kommer att tjäna lika mycket som någon som arbetar. Vill man dryga ut kassan till de "onödiga" utgifterna så kan man ju alltid extrajobba, det känner jag många som gör.
Men det är inte skattebetalarnas skyldighet att finansiera studenter som inte kan hålla ordning på sin ekonomi.

SSU, Putin och kyrkovalet

I min enfald trodde jag att vi var klara med SSU:s inlägg till kyrkovalet, men idag damp det ner ytterligare en reklamfilm. Bättre än den förra? Inte direkt.


Även om jag själv är lika ovillig att få in rasism, homofobi och antifeminism i kyrkomötet som SSU är så lämnar upplägget mycket att önska. Man dramatiserar det hela genom att låta en tecknad Jimmie Åkesson representera rasismen, Göran Hägglund antifeminismen och Vladimir Putin homofobin.
Ja, ni läste de sista namnet rätt.
Jag har på min förra blogg utvecklat att jag tycker att SD kan klassificeras som konservativt och lite nationalstatsfanatiskt, men inte rasistiskt, och jag tycker definitivt inte att Hägglund är antifeministisk.
Och vad i halva fridens namn gör Putin i filmen?

För all del, SSU säger i intervjun att figuren "kan tolkas" som Putin, troligtvis för att undvika den diskussionen som vi just nu påbörjar. Figuren är dock Putin, det är inget snack om den saken.
Rysslands HBT-politik lämnar en del övrigt att önska, men det har ingenting med vare sig svensk politik eller kyrkovalet att göra. Förklaringen är förstås enkel. Med tanke på den stora acceptans som HBT-personer idag åtnjuter i Sverige så får man gräva mycket djupt för att hitta en politiker som är homofob. Det partiet som förhåller sig mest konservativt i de frågorna borde vara Kristdemokraterna, men Hägglund gjordes ju tyvärr i videon redan till representant för antifeminismen. I brist på någon konkret nomineringsgrupp med öppet homofoba åsikter så fick SSU helt enkelt greppa efter det närmaste man kom på - Vladimir Putin.
Hade man velat problematisera HBT-frågorna i kyrkovalet så hade man kunnat prata om att POSK (Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan) fortfarande inte tar ställning för samkönade äktenskap, eller att Frimodig Kyrka anser att äktenskapet är reserverat för man och kvinna. Partipolitiskt obundna nomineringsgrupper är dock relativt okända utanför kyrkopolitiken och ger inte samma igenkänningsfaktor.
Därför fick Putin bli symbol för homofobin i kyrkovalet, trots att han inte har någonting med vare sig Sverige eller Svenska Kyrkan att göra. En festlig detalj är också att Rysslands största kyrka är den Ortodoxa kyrkan, så man kan inte ens associera Putins attityd till den protestantiska kyrkan, som Svenska Kyrkan tillhör. Putin har verkligen ingenting med kyrkovalet att göra.

Det är det här som jag anser är problemet när provokatörer från sekulära partier ger sig in i kyrkovalet och försöker göra det till någon slags allmänpolitisk attack mot Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna eller Putin (även om jag tvivlar att han bryr sig i någon högre grad om valet till Svenska Kyrkan). Man lyfter upp politiska frågor och utfallspunkter som är fungerande i riksdagen, men fullständigt irrelevanta i kyrkovalet. För att anknyta till den förra reklamfilmen så har kyrkovalet ingenting med vare sig fördelningspolitik eller regleringar av marknaden att göra. Det är som att försöka diskutera jordbruksfrågor i försvarsutskottet.
SSU angriper kyrkovalet med fel intentioner, fel argument och från helt fel håll. Det finns intressanta frågor att lyfta upp i kyrkopolitiken, men tack vare att aktörer som SSU är mer intresserade av att provocera och göra politiska poänger så kommer dessa frågor att hamna i skymundan.
SSU:s fullständiga okunskap och brist på respekt i frågan övertygar mig mer än något annat om att kyrkovalet inte är något mer än en generalrepetition inför riksdagsvalet från de allmänpolitiska nomineringsgruppernas perspektiv.
Av just den anledningen så har vare sig SSU, deras moderparti eller de övriga riksdagspartierna någonting i kyrkovalet att göra.

Nej, Jesus var inte sosse

Om elva dagar är det kyrkoval, något som brukar gå de flesta obemärkt förbi. Faktum är att intresset inte är särskilt stor ens bland Svenska Kyrkans egna medlemmar, och valdeltagandet tenderar att vara lågt. I år kandiderar jag dock till kyrkorådet i min hemförsamling, Härlanda, för Öppen Kyrka, så bloggen kommer att skriva en del om kyrkovalet.

Det finns ett antal nomineringsgrupper i kyrkovalet som är partipolitiskt obundna, med idéen att kyrkan ska styras av medlemmarna och inte av politiska partier. I år deltar inte heller moderaterna, eftersom de insåg för några år sedan att politiska partier inte har något att göra i valet till en religiös organisation. En del hänger dock kvar av gammal vana, och risken finns att kyrkan blir ett slagträ inför det sekulära valet nästa år.

Bland kyrkovalets mer smaklösa bidrag ligger dock SSU:s valfilm på en ohotad förstaplats. Filmen är inte överdrivet populär.
I korthet menar man att Jesus var socialdemokrat, utifrån två grovt feltolkade scenarion i nya testamentet. Att politiska företrädare försöker kidnappa religiösa symboler för att rättfärdiga sin egen politik är i och för sig inget nytt, det finns massor av exempel i historien på kungar, furstar, politiker och liknande som har försökt rättfärdiga sina handlingar och sin position genom ett gudomligt mandat. Jag var dock av den uppenbart felaktiga inställningen att vi kommit längre än så i Sverige år 2013.

Genom att använda logiken att Jesus skulle ha varit socialdemokrat så måste ju då "riktiga" kristna också vara socialdemokrater, annars gör man inte rätt. Vad SSU tycks ha missat är att Jesus så som han beskrivs inte var en politiker utan en religiös gestalt. Faktum är att han upprepade gånger konstaterar att "mitt rike är inte av denna världen", fokus låg på de andliga och spirituella frågorna, inte på politik.

Hade Jesus fötts idag så hade han sannolikt inte haft några åsikter om jobbskatteavdrag, vinstfördelning eller friskolor. 

Som "bevis" för SSU upp två scenarion i bibeln:

1) Det första är när Jesus slänger ut månglarna ur templet, därav menar man att han har positiv till reglering av marknaden. Problemet är att det inte har någonting med den saken att göra. Templet, eller kyrkan, var tänkt som en plats för medidation, bön och eftertanke, och Jesus blev upprörd över att det bedrevs försäljning där. Om något så är meningen med den scenen att demonstrera att den andliga världen och den sekulära världen ska hållas åtskilda. 

2) Den andra är den berömda scenen när Jesus ger mat åt fem tusen med fyra kornbröd och två fiskar, med vilket SSU menar att Jesus var bra på fördelningspolitik. Också den här berättelsen handlar om något helt annat. Den är, så som jag ser det, tänkt att demonstrera att till och med det till synes omöjliga är möjligt om tron är tillräckligt stark. Fördelningspolitik hade det varit om hälften av åhörarna hade haft mer mat än de behövde, andra hälften saknat och Jesus hade tagit all mat för att därefter fördela den mellan alla fem tusen. Men nu handlar just den berättelsen om något helt annat.

Det är dock uppenbart att filmen bara är ett utslag av någon infantil vilja att provocera, det är ju trots allt SSU vi pratar om. Det handlar bara om att göra politiska motståndare förbannade, inte om att föra en civiliserad debatt. Det där att kristna måste vara socialister är en gammal myt som socialdemokraterna regelbundet försöker intala folk. Eftersom mycket i Sverige bygger på en kristen kultur så har också många av partierna en viss kristen värdegrund. Det är dock osmakligt att som politiker försöka göra anspråk på att äga en hel religion, framför allt i ett land där stat och kyrka ska vara åtskilda.
Det SSU däremot lyckas med är att ge det bästa exemplet på varför politiska partier bör hålla sig långt borta från kyrkovalet.