En saxad granskning

Det sägs att varje gång som media skriver om ett ämne som man själv är någorlunda insatt i så är allt fel, men när det gäller ämnen som man själv inte vet någonting om så är allt sant.
I veckan har Aftonbladet publicerat en "granskning" av pengarna i sjukvården. Jag sätter "granskning" inom citationstecken eftersom det är en generös benämning på något som i slutändan är ett klippa och klistra-jobb. Den inledande artikeln deklarerar att 1 200 läkare "fick" i genomsnitt 20 000 kronor var av olika läkemedelsbolag. Ordvalet ger naturligtvis intrycket av att det skulle vara någon slags muta eller dylikt. Åtminstone ett par av de intervjuade läkarna opponerar sig dock mot tidningen insinuationer.

– Jag ”får” inte pengar från läkemedelsbolagen utan jag tjänar pengar på mitt arbete för läkemedelsbolagen, poängterar läkaren Christian Simonsberg, som fick 106 642 kronor av tre läkemedelsbolag.
– Du skriver att jag och andra kollegor under 2015 ”fick pengar” av läkemedelsföretag. Den beskrivningen är inte korrekt. Jag har fått lön för utfört arbete, främst föreläsningar, säger läkaren Gustav Ullenhag, som fick 150 816 kronor av fyra läkemedelsbolag.
Läkare får betalt bland annat när de sitter som experter i bolagens rådgivningsgrupper, så kallade advisory boards. Ett exempel är läkaren Anders Frid, som är internationellt erkänd diabetesexpert och sitter i flera bolags rådgivningsgrupper:– Om läkemedelsindustrin vill fråga mig hur en livsviktig behandling kan bli ännu bättre ser jag som min skyldighet att tillvarata mina patienters intressen och ge mina synpunkter till alla insulintillverkare, säger han.

Realiteten är att läkemedelsindustrin naturligtvis är intresserad av att göra vinst, som alla företag. Läkemedelsbolag gör vinst genom att utveckla effektiva och säkra läkemedel, och där är naturligtvis läkarna en viktig resurs. Läkarna i sin tur är naturligtvis intresserade av att förbättrade läkemedel kommer ut på marknaden som skulle kunna hjälpa de egna patienterna. Pengarna som läkarna "får" är alltså arvoden för att man ställer upp som föreläsare eller deltar i expertpaneler. Bjuds man i som föreläsare är det i regel kutym att man får en ersättning och att inbjudaren betalar eventuell resa och traktamente. Det är inga konstigheter.
Siffrorna ska också sättas i proportion till verkligheten. Aftonbladet skriver om lite drygt 1000 läkare, men i Sverige så hade läkarförbundet under 2016 lite drygt 35 000 yrkesverksamma medlemmar. Det är alltså en kraftig minoritet av läkarna som det handlar om. Snittbeloppet på 20 000 är inte heller särskilt imponerande. Siffran låter hög, men det är per år. Jämförelsevis ligger snittlönen för en läkare på 48 - 50 000 i månaden. Det handlar alltså inte ens om en halv månadslön. Om året.
Det hela ska sättas i perspektiv till de konspirationsteorier som ständigt är i cirkulation runt läkemedelsindustrin vilket inte underlättas när etablerade medier är kvicka med att att ge utrymme åt diverse foliehattar. Exempelvis hade Studio ett i P1 ett program förra veckan om mässlingsvaccinet. Man intervjuade å ena sidan en statsepidemiolog, en relevant intervjuperson och expert, men å andra sidan en hälsobloggare som vägrade vaccinera sina barn med hänvisning till saker hon "läst på internet". Det är inte att undra på att allt fler tror på pseudovetenskap när diverse konspirationsteoretiker framställs som legitima motparter till forskare och experter.

Vad gäller Aftonbladets "unika databas" (som de själva kallar den) över läkarnas "bidrag" från läkemedelsindustrin så är den i själva verket varken unik eller egentligen ens Aftonbladets databas. I själva verket har man saxat siffror som LIF (läkemedelsindustriföreningen) har haft offentligt tillgängliga sedan i maj förra året. Den offentliga redovisningen är en del i den transparens som industrin har för att undvika just den sortens insinuationer som Aftonbladet ägnar sig åt. Detta hindrar dock inte Aftonbladet från att beskriva det som en egen granskning och sedan lägga databasen man saxat från LIF:s hemsida bakom en betalvägg på Aftonbladet plus. Egentligen är det en extremt lat form av journalistik. Någon annan har redan gjort grovjobbet, därefter stövlar Aftonbladet in nästan tio månader efter att materialet publicerats och presenterar det som en egen granskning.
Siffrorna i sig är inte heller, som jag nämnt ovan, särskilt anmärkningsvärda. Faktum är att få branscher i Sverige är så hårt reglerade och granskade som läkemedelsbranschen, och läkarna är i allmänhet inte heller "köpta".
Det förhåller sig dock helt annorlunda när det gäller den alternativa medicinen. Smithsonian Magazine skrev i juni 2013 att alternativ medicin och naturläkemedel är en mångmiljardindustri, men bara en minoritet av preparaten har faktiskt testats. Den vanliga medicinen, däremot, genomgår rigorösa kontroller innan den släppts ut på marknaden. Där har man en intressant jämförelse och en viktig granskning som Aftonbladet kunde ägna sig åt istället.

Men naturligtvis, till skillnad från läkemedelsbranschen så har de som sysslar med alternativ medicin inte för vana att upprätta offentliga register som man sedan kan sno till tidningen.