Bokmässan och yttrandefriheten

Den här helgen kickar bok- och biblioteksmässan igång i Göteborg. Temat för i år är "yttrandefrihet", och redan innan mässan ens startade så har den varit föremål för hetsiga diskussioner. Det hela började med att det blev känt att tidsskriften "Nya Tider" skulle ha en monter på mässan. För er som är ovetande så är NT en tidsskrift på högerkanten som är sorgligt tendentiös och partisk i sin rapportering. Det som skrivs på deras hemsida är inte nödvändigtvis falskt, men kraftigt vinklat. Använder man NT som sin enda nyhetskälla kan man lätt tro att varenda invandrare är kriminell, att Sverigedemokraterna är utsatta för konspirationer och att Trump respektive Putin är offer för "svartmålning" från väst. Det bör också påpekas att NT knappast har monopol på vriden nyhetsrapportering, åtskilliga bevis finns på lika goda kålsupare ute på vänsterkanten. Nya Tider är del av de "alternativa media" som Exponerat, Avpixlat, Dispatch International och Nyheter Idag. Traditionella media menar att de är oseriösa och vridna, medan sidorna själva ofta hävdar att traditionella media vinklar själva också vinklar och att man enbart ger ett annat nyhetsperspektiv. Kvaliteten skiljer sig avsevärt mellan de här sidorna. Vissa gör sitt bästa för att se ut och fungera som en normal nyhetsredaktion medan andra mer eller mindre är megafoner åt SD. För en mässa med yttrandefrihet som tema är det fullt motiverade aktörer att bjuda in, eftersom media och yttrandefriheten är starkt ihopkopplade. Det tog dock hus i helvete.

Som Dagens Nyheter sammanfattar så protesterade en del utställare och besökare mot att NT hade fått en monterplats. Bokmässans respons var först att de tyckte det var viktigt med många olika åsiktsrepresentationer, temat var ju trots allt yttrandefrihet. Därefter kovände man plötsligt och bestämde sig att porta NT med hänvisning till "magkänslan". Det påpekades att det fanns andra tveksamma inslag i Bokmässan, som att moskén i Järfälla (vilka tidigare gästats av en imam som vill avrätta homosexuella) får delta och att ett andra inslag som "Lenins barnhörna" tydligen sågs som fullt acceptabla. Bok och bilioteks VD menade att det inte "gick att jämföra". Slutligen kovände man igen, den här gången med hänvisning till det juridiska manöverutrymmet. Sannolikt hade Bok och biblioteks jurist kommit fram till att det utgjorde någon form av kontraktsbrott att kicka ut en aktör. Det senaste budet är att NT kommer att ställa upp, och med tanke på att Bokmässan börjar idag så lär det inte förändras.

Frågan ledde dock till våldsamma diskussioner om yttrandefriheten, någon som jag ser som desto mer intressant att slå ner i. Så som yttrandefriheten i Sverige definieras rent juridiskt gäller följande:

Varje svensk medborgare är gentemot det allmännatillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio,television och vissa liknande överföringar, offentligauppspelningar ur en databas samt filmer, videogram,ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligenuttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämnauppgifter i vilket ämne som helst. 

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål attsäkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysningoch ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andrabegränsningar göras än de som följer av denna grundlag. 

Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutomprogram i ljudradio också program i television och innehålleti vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som skermed hjälp av elektromagnetiska vågor samt innehållet i vissaoffentliga uppspelningar ur en databas. 

Med tekniska upptagningar avses i denna grundlag upptagningarsom innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas,avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskthjälpmedel. 

Med databas avses i denna grundlag en samling av information lagrad för automatiserad behandling.

Yttrandefriheten är en försäkring "gentemot det allmänna", dvs. gentemot offentliga organisationer och myndigheter. Den gäller inte hur privata aktörer förhåller sig mot varandra. Yttrandefriheten är alltså inte rätten att bli publicerad eller få utrymme, bara rätten att göra så utan att bli hindrar av det offentliga. Ingenting i grundlagen reglerar alltså rätten till en monter på Bokmässan.
Med det sagt så är inte yttrandefriheten enbart en grundlag, utan en princip. En av de liberala tänkarna som har inspirerat mig själv, John Stuart Mill, skrev i sin bok Om Friheten om just yttrandefrihet. Mill menade att yttrandefrihet (ett på den tiden radikalt koncept) innebar:

I choose, by preference the cases which are least favourable to me – In which the argument opposing freedom of opinion, both on truth and that of utility, is considered the strongest. Let the opinions impugned be the belief of God and in a future state, or any of the commonly received doctrines of morality... But I must be permitted to observe that it is not the feeling sure of a doctrine (be it what it may) which I call an assumption of infallibility. It is the undertaking to decide that question for others, without allowing them to hear what can be said on the contrary side. And I denounce and reprobate this pretension not the less if it is put forth on the side of my most solemn convictions. However, positive anyone's persuasion may be, not only of the faculty but of the pernicious consequences, but (to adopt expressions which I altogether condemn) the immorality and impiety of opinion. – yet if, in pursuance of that private judgement, though backed by the public judgement of his country or contemporaries, he prevents the opinion from being heard in its defence, he assumes infallibility. And so far from the assumption being less objectionable or less dangerous because the opinion is called immoral or impious, this is the case of all others in which it is most fatal.

På ren svenska menade Mill att det inte existerade någon åsikt som var så perfekt och fulländad att den behövde skyddas från kritik. Inga åsikter kan ses som antingen fullständig felaktiga eller fullständigt korrekta, och samhället gynnas av en fri och öppen debatt mellan olika åsikter. En sådan debatt, menade Mill, var inte bara positiv politiskt utan gynnade även den personliga utvecklingen hos de som tog del av den. Kontentan är alltså att vi mår bra av att "utsättas" för åsikter som inte nödvändigtvis stämmer överens med den egna. Så ja, man kan argumentera att situationen med Bokmässan inte är applicerbar utifrån den strikt juridiska tolkningen av yttrandefriheten, men utifrån den principiella tolkningen så är den i högsta grad relevant. Det är också en åsikt som Aftonbladets kulturskribent Åsa Linderborg verkar ha (vars åsikter jag annars ytterst sällan delar). Linderborg skrev i samband med att NT portades:

Min poäng är enkel: Man måste kunna hålla flera bollar i luften samtidigt. Det går att vara både antirasist, motståndare till hedersvåld och försvarare av yttrandefriheten.
Ofta är det vänsterföreträdare som drabbas av fördömanden.
För ett par år sen blev Kajsa Ekis Ekman avbokad från flera föreläsningar om den grekiska krisen, efter att någon upptäckt att hon en gång använt fel pronomen om transpersoner.
Vänsterpartiets riksdagsledamot Amineh Kakabaveh hotas i skrivande stund med uteslutning efter att hon gjort bort sig i sociala medier.
I våras delade Kakabaveh en fejkad film med SVT-logga om somaliskt månggifte. Efter 23 minuter på Facebook tog hon bort filmen och skrev senare en lång ursäkt på partiets hemsida, men det spelar ingen roll. Medlemmar i Somaliska riksförbundet har initierat en namninsamling med krav på uteslutning, något som Vänsterpartiets ledning på allvar överväger.
Det är många som far illa eller skambeläggs för saker som de sagt eller skrivit. Påfallande ofta är det kvinnor som bemöts med repression.

Några av exemplen visar att många som tror sig vara humanister och demokrater kan ta lätt på ordens, tankens och konstens frihet. De visar också att arrangörer är ett ängsligt släkte som backar så snart någon hackar ihop ett stycke på Facebook.
Framför allt visar det hur svagt förankrad yttrandefriheten är som princip och problemkomplex. Många förstår helt enkelt inte varför den alls finns.
Yttrandefriheten ska inte skydda minoritetsgrupper, den ska skydda minoritetens åsikter. Den avvikande rösten, det som de flesta inte håller med om. Det finns en juridisk tröskel för vad man får säga, men den är mycket hög. Accepterar vi inte det lämnas yttrandefriheten åt sitt eget öde. Utarmad, perforerad, stympad.

Det är som bekant inte de accepterade och rumsrena åsikterna som är i behov av yttrandefriheten, utan de avvikande galningarna. Trots att frågan är avgjord så kom det under veckan hot från diverse deltagare på bokmässan om bojkott ifall inte NT stängdes ute. I torsdags meddelade representanter från Djungeltrumman (som också ska delta på Bokmässan) att de "kände sig hotade" av att NT var med. Skribenterna tar upp exempel på rasism och trakasserier som de själva har upplevt, men resonemanget håller inte ihop. Att porta NT innebär inte en försäkran mot att diverse skitstövlar dyker upp på Bokmässan. Som Linderborg påpekade så finns det ingenting som hindrar nazister från att köpa biljett och besöka Bokmässan som alla andra, med eller utan NT. Skribenterna känner sig snarare hotade av att det dyker upp representanter för en åsiktsyttring som de själva avskyr.

Det är här vi har problemet. En allt mer vanlig trend är att folk inte deltar i den fria debatt som John Stuart Mill tyckte var viktig. Snarare så låser man in sig i ekokammare där det enda som tillåts att höras är den egna åsikten. Inför valet 2014, exempelvis, uppmuntrades det att på Facebook ta bort vänner som röstade på SD för att undvika att få innehåll från SD-vänliga grupper i sitt flöde. Man isolerar sig, stänger ute åsikter som inte överensstämmer med den egna och slutresultatet är att det blir full härdsmälta när man stöter på representanter för de åsiktsyttringar som man avskyr. I öppna debatter kan tveksamma och galna åsikter exponeras och argumenteras ner. Att vägra sådana debatter ger bara sidor som Nya Tider "bevis" för att de är de enda sanningssägarna och utsatta för en konspiration. Det leder inte till att de försvinner, tvärtom.
Om ryggmärgsreflexen är att ropa efter censur och utestängning av folk som har galna, avvikande eller bisarra åsikter så har man allvarliga problem med sin inställning till yttrandefriheten som princip.

Min sanning är bättre än din

Sokrates ska enligt Platon ha sagt "Det enda jag vet är att jag ingenting vet". Insikten om hur lite han själv visste var sann visdom, att känna sina begränsningar och inte anta sig veta något som man egentligen inte känner till. Mer än två tusen år senare formulerade de amerikanska forskarna Justin Kruger och David Dunning en liknande hypotes som kallas för Dunning-Kruger-effekten. Effekten innebär att den inkompetente överskattar sin kompetens och tror sig veta mer än de som är kompetenta på området, medan den kompetente tenderar att överskatta andra människors kunskaper. Man kan utan vidare svårigheter notera att den första halvan av Dunning-Kruger-Effekten verkar dominera dagens samhälle.

Under sommaren släpptes den populärvetenskapliga boken "Livet med kvantfysiska glasögon" som påstår sig handla om hur kvantfysiken kan appliceras i vardagen. Guld och gröna skogar utlovas på bokens omslag, allt baserat på vetenskap. Problemet är att det inte är sant. Boken fick raskt kritik för att fullständigt sakna vetenskapligt stöd.

I boken utlovar författarna Titti Nordieng och Mikael Säflund guld och gröna skogar:
”Vi lovar dig som läser mirakler, därför att vetenskapen faktiskt säger det” skriver de enligt DN och hävdar bland annat att människors känslor påverkar jordens magnetfält.
Men innehållet avfärdas fullständigt av Bo Sundborg, professor vid avdelningen för kosmologi, astropartikelfysik och strängteori på Stockholms universitet, i Dagens Nyheter. 

– De verkar inte ha läst fysik, utan någon slags pop-lära som inte har med fysik att göra, säger han till tidningen och påtalar också att innehållet i boken gör honom ”lite skrämd”.

I intervjun hävdar också den ena av författarna att sjukdomar som alzheimers och ebola "inte existerar" utan kan "tänkas bort". Samma författare påstår sig också vara utbildad inom "applicerad kvantfysik" men lyckas inte ens förklara vad kvantfysik är för något. Närmare granskning visar att boken inte har någonting med kvantfysik att göra, utan är en typisk "tänk positivt"-självhjälpsbok som det redan finns alltför många av. Man har helt enkelt snott namnet från en vetenskaplig disciplin för att ge boken mer pondus. Det här är dessvärre bara ett symptom på en samhällsdebatt där var och en får formulera sina egna "sanningar". Huruvida man faktiskt vet något om ämnet ifråga är irrelevant. Patrik Oksanen skriver på ämnet i Hela Helsingland och menar att vi måste sluta belöna skandalösa åsikter.

Forskning avfärdas med sunt förnuft, tillsammans med en svepande anklagelse att politikerna ljuger om det västliga alternativet utan att komma med belägg.
Vi lever i en tid när post-sanningen har kommit till samhällssamtalet. När ”killen i puben” vet bättre och då man inte anser att experter behövs. Kan själv. Vet bäst. Känsla "Trumpfar" fakta.

Bland exemplen är att man i Malmö satte upp en radiopjäs om chemtrails i tisdags. Man påstår sig ha vittnesmål och bevis som är "svåra misskreditera". Det hela är förstås nonsens, eftersom chemtrails är en konspirationsteori och saknar vetenskapligt stöd. Tittar man på läkemedelsfrågor så är det ännu värre, då de ständigt dyker upp folk som är övertygade om att varenda läkare är köpt av läkemedelsindustrin, att vaccin är livsfarliga eller att psykofarmaka dödar folk.
Dt bör påpekas att den senare debattartikeln inte är helt utan poänger. Läkemedelsindustrins påverkan och lobbying gentemot läkare är problematisk, framför allt i USA. Men att däremot, som författaren gör, hävda att hela psykiatrin är korrupt är en kraftig överdrift. Även om författaren ifråga är läkare så är han inte psykiater, och saknar således kompetens inom det området han kritiserar. I övrigt läses artikeln som ett typexempel på konspirationsteorier. Studier som motbevisar författarens tes är "dåligt utförda" och experter som ifrågasätter dessa påståenden är antingen inkompetenta eller mutade av läkemedelsindustrin.

Allt som allt så är det skrämmande exempel på förakt mot kunskap och utbildning som breder ut sig. För om varje människas åsikter väger tyngre än experternas kunskaper, vad ska vi då med utbildning till? Allt finns ju på Google.
Mest skrämmande är att det tyder på en extrem arrogans. Det krävs en viss form av hybris för att tro sig veta bättre än experter inom ett vetenskapligt fält som har ägnat åratal av studier åt att förstå ämnesområdet. Det är dags att nyktra till och inse att rätten att uttrycka sin åsikt inte innebär att den åsikten nödvändigtvis är korrekt eller väl underbyggd. Saknar du utbildning inom ett område så är du sannolikt okunnig, oavsett hur många timmar du spenderar på Google. Anledningen till varför det verkar så lättbegripligt är för att du helt enkelt är för inkompetent för att förstå att du egentligen ingenting vet.