I dubbdäckstider

Det finns vissa debatter som är årligt återkommande med en sådan precision att man skulle kunna ställa klockan efter dem. Exempelvis: i december kommer Humanisterna ofelbart att skriva något debattinlägg om hur vedervärdigt det är att skolbarn "tvingas" att fira Lucia eller ha skolavslutningar i kyrkan. Vattenglaset kommer att behandla dessa i sinom tid.

När temperaturen närmar sig minusstrecket och vägarna sakta börjar frysa till så kommer däremot en helt annan fråga: debatten om dubbdäcken.
Jag har skrivit om frågan förr på min gamla blogg, och inlägget är i stora drag aktuellt fortfarande. Som i de flesta årligt återkommande frågor så är nämligen argumentet exakt desamma som föregående år.
Idag skriver dock två forskare i medicin vid Karolinska institutet en anmärkningsvärt idiotisk debattartikel om varför de anser att dubbdäcken bör förbjudas.
Varför då? Jo, det är i vanlig ordning PM10-partiklarna som dubbdäcken ska riva upp som är boven:

Dubbdäcken räddar inga liv – snarare tvärtom. Under de senaste decennierna har man i många studier också klart kunnat visa att dubbdäck drastiskt ökar halten av skadliga partiklar i luften, främst de så kallade PM10 partiklarna (=luftburna partiklar mindre än 10 mikrometer). Mätningar som Statens väg- och trafikforskningsinstitut (VTI) genomfört visar att mängden PM10 ökar 60–100 gånger av dubbade jämfört med odubbade däck (SLB-analys 2013). Liknande resultat redovisas också i de ovan nämnda norska undersökningarna.
I ett stort antal vetenskapliga studier har man också visat ett klart och säkerställt samband mellan PM10 i luften och hjärt/kärl- (hjärtinfarkt, stroke) och lungsjukdomar (astma, kroniskt obstruktiv lungsjukdom, lungcancer). Detta gäller naturligtvis främst i större städer som till exempel Stockholm, där dessa partiklar dödar långt fler personer än vad som dör i trafiken. I en studie kunde man se att en ökning av de skadliga partiklarna med endast 10 gram/m3 resulterade i en ökning av den dagliga dödligheten i Stockholm med nästan 2 procent. Under april och maj ser man en dramatisk ökning av PM10 (5–10 gånger) jämfört med oktober och november.

Vad författarna "glömmer" att nämna är att dubbdäcken är lång ifrån ensamma med att riva upp dessa partiklar. De kommer även från byggen, rivningar, förbränningar, utsläpp från trafiken och uppriven sand som strös ut på vintern. Eftersom partiklarna inte är vänliga nog att deklarera var de kommer ifrån så är det ingen som vet exakt hur stor del som kommer från dubbdäcken.
Utifrån denna potentiella hälsorisk så har politiker, exempelvis här i Göteborg, gjort vissa gator dubbdäcksfria. En kollega till mig kommenterade att hon vid ett tillfälle hade varit tvungen att köra runt Friggagatan i Göteborg, eftersom hon hade dubbdäck och genomfart där är förbjuden med sådana.
Hur mycket större utsläpp blir det inte om man är tvungen att runda halva stan?
Dubbdäck är också något som är bevisat effektivt i trafiken, artikelförfattarna hävdar dock motsatsen:

Både svenska och norska institutioner menar dessutom att det inte finns några undersökningar som talar för att dubbdäck minskar olycksfrekvens jämfört med moderna odubbade däck. En begränsning av användningen av dubbdäck i Sverige skulle således inte minska trafiksäkerheten, men däremot påtagligt minska av luftföroreningar orsakad för tidig död i hjärt- och lungsjukdomar.

Det här är antingen ett utslag av extremt dålig källkontroll eller en direkt lögn. I varenda test där man undersöker skillnaden i grepp mellan dubbdäck och odubbade däck så vinner dubbdäcken.
Aftonbladets bilskribent Robert Collin kommenterar just detta i sin artikel på ämnet:

Våra vinterdäcktester visar år efter år samma sak: Det är de odubbade däcken som är sämst på asfalt, både våt och torr. Ja, en del odubbade däck är så instabila på asfalt att vi gett dem en dödskalle-märkning i våra tester. För att klara vinterhalkan nödtorftigt är däcktillverkarna tvungna att gör de odubbade däcken så mjuka, och så uppslitsade i "sajpningar" att stabiliteten blir lidande.
Det är ingen hemlighet. Inget vi på Aftonbladet hittat på. Det går att fråga vilken däcktillverkare som helst; de dubbade däcken har BÄTTRE grepp på asfalt.

När jag själv tog körkort så genomgick jag den så kallade Risk 2:an, vilket är en halkkörningsbana där man under kontrollerade omständigheter får känna på skillnaden i bromssträcka på olika typer av väglag. Vid genomgången förklarade trafikverkets instruktörer att dubbdäck är det klart bästa alternativet om man vill ha bra grepp. Odubbade däck är effektiva först när en väg har körts upp av dubbdäck och så kallade "året runt"-däck är helt enkelt värdelösa året runt.
Forskarna må vara kvalificerade att bedöma hälsoaspekterna runt PM10-partiklar, men om man forskar i medicin så är man inte en expert inom trafiksäkerhet. Genomgående för de flesta likartade artiklar är att de ofta skrivs på behörigt avstånd från de farliga vägarna, ofta i Stockholm. Bor du exempelvis i Norrland där snöfallet och isbildningen är betydligt kraftigare så är inte dubbfria däck ens ett alternativ. Stockholm har fördelen att de flesta vägar plogas och körs upp på grund av regelbunden trafik.

Vi vet inte exakt hur många som dör per år till följd av partiklar specifikt från dubbdäck, däremot vet vi att om man sätter sig i en bil utan dubbdäck när det är halt underlag så är det en avsevärt större risk att skada en annan människa. I förlängningen innebär det att man sätter den potentiella hälsorisken framför den ytterst konkreta säkerhetsaspekten. Det, om något, är oansvarigt.

Sätt inte kommunen på kartan

Efter gårdagens utläggning borde det vara uppenbart för de flesta läsare vad jag tycker om skatter. Jag är av den bestämda uppfattningen att ja, skatter behövs, men inte mer än nödvändigt. Någonstans finns det ett mellanläge där vi har bra välfärd och vettiga skatter, istället för en bra välfärd och skyhöga skatter eller en dålig välfärd och låga skatter. USA tillhör ju en av extremfallen i skattefrågan, där den mest marginella av skattehöjningar resulterar i raseri från republikanerna och att man kallas för "socialist" (som, för de ovetande, är ett skällsord i USA). I Sverige är det tvärt om, där skattesänkningar raskt resulterar i att diverse debattörer från vänsterblocket menar att regeringen "monterar ner välfärden".

Jag menar dock att vi kan behålla skatterna på samma nivå, kanske till och med sänka dem ytterligare, om kommunerna kunde lära sig att spendera pengarna på ett klokt sätt.
I samma linje skriver Sanna Rayman på Svenska Dagbladet om arenafebern som råder bland kommunerna.

Vi har alla hört motiveringarna. Arenor ska sätta kommuner på kartan, bidra till tillväxten, lyfta det lokala näringslivet och hjälpa lagen att locka mer publik. När förhoppningarna inte blir verklighet landar den växande notan hos skattebetalarna, som får agera riskkapital.

Inte heller Stockholm undgick febern. På senare år har två nya arenor slagit upp portarna, Tele2 arena i Stockholm och Friends arena i Solna. Under byggandet av den senare rapporterade DN om en oroväckande riskanalys:
”I rapporten framgår det att arenan behöver intäkter på uppskattningsvis 345 miljoner årligen för att ge en marknadsmässig avkastning (7,5 procent). Det är närmare 140 miljoner mer än vad Danmarks i särklass största arena Parken drog in 2009.”

I korthet så går ingen av arenorna med vinst. Eftersom de inte går med vinst så måste någon annan betala för underhållet. Denna "någon annan" är oftast skattebetalarna. Arenorna blir då inte sällan svarta hål som skattepengar försvinner ner i, utan att man får någonting tillbaka. Arenorna är dock inte ensamma, det kryllar av prestigeprojekt i kommunerna som blir allt dyrare för varje beräkning. Inte sällan låser sig politikerna på en lösning och vägrar ge vika eller omvärdera sin position ens när kostnadsberäkningarna stiger i höjden. Ett exempel är tunneln genom Hallandsåsen, som har harvats genom 21 år av ras, giftutsläpp och nederlag. Kostnaden är uppe i drygt 11 miljarder kronor, vilket är ungefär elva gånger mer än vad den ursprungliga beräkningen var på. Tunneln beräknas bli klar år 2015, men eftersom tidsuppskattningen konstant har flyttats fram så får man ta det med en nya salt.
Ett annat, mer nutida exempel är arenan i Vänersborg, också i Västra Götaland. Slutkostnaden för arenan landade på 275 miljoner, mer än 100 miljoner kronor dyrare än först beräknat. Som kronan på verket rasade taket in knappt ett halvår efter invigningen på grund av snö.
I framtiden har vi ju också Västlänken i Göteborg. Också det ett dyrt projekt där man har ratat billigare och smidigare alternativ. Med tanke på Västra Götalands historia av att bygga tunnlar inte direkt är lysande så hyser jag inget direkt förtroende för att det ska gå snabbt och billigt att gräva upp centrala Göteborg för att bygga en tågtunnel under staden. För mer exempel på bortkastade skattepengar så rekommenderas ett besök på Slöseriombudsmannens hemsida, för lite insyn om vad våra skattepengar egentligen hamnar.
Samtidigt som lokala politiker inte tycks ha några problem med att bygga gigantiska arenor för miljoner som aldrig kommer att gå med vinst så skär man ner på det som borde vara de viktigaste verksamheterna: vård, skola och omsorg. Här i Göteborg, som har styrts av socialdemokraterna under överskådlig tid, så får man inte sällan höra att det här på något sätt skulle vara regeringens fel. Om man bara höjde skatterna så skulle problemet lösa sig.

Jag tvivlar. Under en intervju jag gjorde med en rektor i samband med mitt examensarbete för några år sedan så menade hon att sedan skolan blev kommunal 1991 så har Göteborgs kommun aldrig investerat i skolornas budget. Antingen har man behållit den på samma nivå som tidigare år eller, desto vanligare, skurit i den. Samtidigt som kärnverksamheterna får allt mindre pengar tycks det alltid gå att skaka fram pengar till mastodontprojekt för att "sätta kommunen på kartan".
Här är problemet att kommunalpolitikerna verkar sakna förmåga att använda pengarna ansvarsfullt, och saknar respekt för de skattebetalare som faktiskt har bidragit med pengar. Om man idag inte klarar av att prioritera sina kostnader, vad finns det som talar för att situationen plötsligt skulle bli bättre om vi höjde skatten?
Allt mer talar för att en högre skatt skulle ge kommunalpolitikerna mer pengar att slösa bort. Problemet är att kommunerna inte klarar av att prioritera sina utgifter och kastar bort pengar på stora, men meningslösa projekt.
Det problemet kan bara lösas genom ett mer ansvarsfullt förhållningssätt till ekonomin.
Alla höjda skatter i världen kommer inte att få ordning på det.

Socialdemokratiskt svammel

Under moderaternas partistämma förra månaden gick finansminister Anders Borg ut och meddelade att det inte finns utrymme för ytterligare skattesänkningar under nästa mandatperiod. Detta var efter att Reinfeldt lovat att prioritera frågor som utbildnings, infrastruktur och forskning snarare än skatterna. Socialdemokratiska debattörer över hela Sverige gnisslade tänderna, eftersom moderaterna effektivt hade avväpnat argumentet "mot oss står en regering som bara vill sänka skatterna". Taktiken från socialdemokratiskt håll tycks nu vara att påstå att moderaterna egentligen vill sänka skatterna, trots att man säger något helt annat. Idag skriver exempelvis Stefan Löfven och Magdalena Andersson en debattartikel i Svenska Dagbladet där man påstår sig ha "avslöjat" moderaternas skatteplaner.

Sammanlagt uppgår kostnaden för Moderaternas nya politiska program försiktigt räknat till 35–40 miljarder kronor. Med två jobbskatteavdrag och värnskatten så landar notan på 50–60 miljarder. Det är alltså detta som de vill genomföra ”när ekonomin tillåter”, som de uttrycker det. 

”När ekonomin tillåter” är ett uttryck som Moderaterna använt tidigare och som visat sig sakna praktisk betydelse. De lovade samma sak redan 2006 men har sedan sänkt skatten för lånade pengar såväl 2009 och 2010. Och i budgeten som nu ligger på riksdagens bord vill Reinfeldt sänka skatten trots att det sker på lånade pengar och att man därmed grovt missar att uppnå budgetmålet. Ekonomin tycks ”tillåta” skattesänkningar i varje givet läge.

Intressant för diskussionen är att Anders Borg under samma stämma med önskvärd tydlighet meddelade att det inte blir några skattesänkningar. Här är Borgs uttalande:

– Skarpa skattesänkningslöften ryms inte under nästa mandatperiod, det viktiga målet är att fler ska komma i arbete. Vi ska först och främst få ordning och reda i de offentliga finanserna, Sverige ska också tillbaka till överskottsmålet på en procent av BNP. Därefter kommer satsningar för att höja kunskapsnivån genom satsningar på utbildningar, vi hoppas också kunna presentera satsningar inom bostadssektorn och jobben prioriteras alltid.

Han menade ytterligare att:

”Ett jobbskatteavdrag, en förändring av brytpunkten (för statsskatten, reds anm.) och en förändring av pensionärsskatterna tror inte jag kommer att rymmas under 2015. Och vi kan inte säga att vi kan lova det för nästa mandatperiod. Det kan inte vara ett skarpt löfte”, sa Anders Borg. 

På en direkt fråga om skattesänkningarna bör finnas med som en ambition i alliansens valmanifest svarade Anders Borg så här:
”Ja, det tycker jag nog. Det inträffar ibland att offentliga finanser blir starkare än väntat och det kan vara så att man hittar en alternativ finansiering.”
”Men vi måste vara tydliga mot väljarna att vår bedömning är att reformutrymmet under nästa mandatperiod är begränsat och att vi måste komma tillbaka till en procents överskott”, sa han.

Om jag vill ha klarhet i moderaternas politik, så vet nog moderaterna det bäst själva, snarare än socialdemokraterna. Det ligger ju i S intresse att framställa sina motståndare i så negativt ljus som möjligt, och man vill ju så gärna framställa moderaterna som ett parti som inte kan något annat än att sänka skatterna.
I klartext så vill moderaterna gärna sänka skatterna, men anser att annat är högre prioriterat och att det inte lär bli aktuellt under nästa mandatperiod.
Hade man i socialdemokraternas "avslöjande" förväntat sig några konkreta budskap på vilken slags politik S själva tänkte driva blir man dock gruvligt besviken.

Vi socialdemokrater är ärliga med vad vi vill göra med våra gemensamma resurser. Varje vuxen människa ska både ha plikten och möjligheten att arbeta efter sin förmåga. Det är därför vi vill bekämpa ungdomsarbetslösheten, och ta Sverige mot målet om lägst arbetslöshet i EU 2020. Vi vill minska klasserna i unga åldrar, investera i tidiga insatser och stärka lärarna för att vända resultaten i den svenska skolan. Och vi vill skapa en sjukvård som finns där för dig när du blir sjuk, och en äldreomsorg som är trygg och mänsklig när du blir gammal. Vi vet att investeringar i jobb, skola och välfärd kommer att göra mer för Sverige än Moderaternas skattesänkningsprojekt.

Man kan sätta vilka mål man vill, men saknar man konkreta verktyg för att nå målen så spelar det i praktiken ingen roll. Verktygen man lanserat hittills är en "garanti" att man inom 90 dagars arbetslöshet ska få antingen jobb, praktik eller utbildning och en utredning ledd av Mårten Palme (som sannolikt kommer att kallas "Palmeutredningen" för att få maximal effekt av efternamnet). "Garantin" kommer i princip innebära att arbetslösa dumpas i meningslösa utbildningar eller sätts i någon variant av fas 3, vad nu socialdemokraterna tänker kalla det.
Samtidigt som S ihärdigt påstår att de inte tänker gå till val på höjda skatter så är deras presumtiva samarbetspartners, miljöpartiet och vänsterpartiet, tydliga med att de vill se höjda skatter på i princip allt.
När vi nu pratar om skatter så kan det vara läge att tydliggöra exakt vad det handlar om. Om du har ett jobb så tjänar du pengar, efter det så kommer staten i form av skatteverket och tar en andel av vad du tjänat. Tjänar du mer så är andelen större. Skattesänkningar innebär inte att staten ger bort pengar, utan snarare att den tar mindre. Det ur detta perspektiv man bör se skatten, men partierna på vänstra sidan av det politiska blocket tycks ha synen att de har en given rätt till medborgarnas egendom. Faktum är att våra skatter inte är särskilt låga, ens efter två mandatperioders borgerligt styre. Jämför man skattetrycket så har vi fortfarande näst högst  i hela OECD-regionen.
Om moderaterna "innerst inne" vill sänka skatterna så är socialdemokraternas högsta önskan att höja dem.
Till skillnad från moderaterna så ägnar sig dock socialdemokraterna mest åt att mumla och komma med vaga målsättningar som man inte har någon praktisk möjlighet att uppfylla, och man vägrar prata om vem man ska regera med under nästa mandatperiod.

Alliansen må inte vara en perfekt konstruktion, men det är där min röst hamnar om alternativet är att miljöpartiet eller vänsterpartiet skulle få någonting alls att säga till om.