Håll isär opinion och utbildning

En av de mest irriterande sakerna jag känner till är folk som försöker predika ut sin livsstil de personer som är uppenbart ointresserade. Att informera är en sak, men att på ett ofta moraliserande sätt måla upp sina egna personliga val som de enda rätta är vansinnigt irriterande. Det sker dessutom ofta i ett sammanhang där ingen är intresserad av att lyssna. De flesta har sannolikt varit ute på lunch med ett sällskap och märkt väldigt tydligt om någon råkar vara vegan, personen i fråga brukar nämligen ha en tendens att upplysa alla andra om sina matvanor och hur oerhört moraliska vederbörande anser att de är.
Personligen har jag inget emot folk som har andra livsstilar än jag själv, så länge de inte försöker pracka på sina val på andra. I gengäld återgäldar jag tjänsten genom att inte försöka göra samma sak. Att diskutera sina personliga val är en sak, men att predika dem är något helt annat.

Härom dagen läste jag dock på GP:s ledarblogg om att det ska hållas en kurs på Chalmers för den här typen av besserwissrar.

En av kurserna man kan anmäla sig till är den öppna onlinekursen ”Sustainability in Everyday life” på Chalmers Tekniska Högskola här i Göteborg. Det är en så kallad mooc-utbildning, massive online course, och är gratis för vem som helst i hela världen.
Genom att läsa kursen får man lära sig mer om hållbar utveckling ur ett vardagsperspektiv, att ”kritiskt granska och reflektera över informationsflödet från massmedia” samt utveckla sin kognitiva och beslutsfattande förmåga som kan användas i vardagslivet.

Tja, det ser ju bra ut så långt. Hållbar utveckling är ju en viktig fråga, och både källkritik och beslutsfattande är ju användbar kunskap som kan komma till god nytta på många områden.
Men.

Men sen blir det lite messianskt kladdigt: ”How to discuss these topics appropriately, and encourage others to make informed decisions regarding sustainable living.” 

På ren svenska: den som läser kursen ska lära sig hur man ska diskutera hållbar utveckling med sin omgivning så att de ska förstå hur de själva kan leva utefter evangeliet om hållbar utveckling.

Hållbar utveckling, för de som inte är insatta i termerna, handlar om hur man ska förhålla sig till bland annat ekonomisk tillväxt utan att skada ekosystemen. Det är en komplex fråga som har ekonomiska, ekologiska, sociala och politiska aspekter, och likt de flesta frågor så finns det ett antal positioner baserat på var man står ideologiskt. Det går å ena sidan att förespråka ansvarsfull ekonomisk tillväxt, där man inte gör ingrepp i ekosystemen, släpper ut växthusgaser, skövlar mark, etc. Å andra sidan kan man göra som miljöpartiet och förespråka noll tillväxt. Förstår man inte hur vanskligt det här är så bör man ha i åtanke att större delen av alla våra teknologiska framsteg, vår utveckling inom medicin, industri, transport och mycket mera är ett resultat av tillväxten. Någon har utvecklat något för att tjäna pengar, vilket i sin tur driver den totala utvecklingen framåt. Att förespråka nolltillväxt är i princip att kräva att samhället ska frysas utvecklingsmässigt där vi befinner oss just nu för överskådlig tid. Det är också vansinnigt arrogant att hävda att man skulle ha visionen att avgöra om den tillväxtnivån vi har nu "räcker" för de kommande generationerna.
Miljöpartiet har tidigare hävdat att de inte förespråkar nolltillväxt, men det är en lögn. Det finns ett kongressbeslut på frågan.

Det är alltså i högsta grad relevant var man positionerar sig i frågan, eftersom det finns partipolitiska skiljelinjer. Om kursen bygger på att man ska lära sig hur man ska diskutera hållbar utveckling med sina bekanta och uppmuntra dem så kommer det också dras en skiljelinje om vems syn på hållbar utveckling man ska diskutera. Det i sin tur innebär ett ideologiskt ställningstagande, oavsett hur man vrider och vänder på frågan.
En utbildning ska ytterst ge en så objektiv syn på ämnet som möjligt, men hänsyn till olika perspektiv och infallsvinklar, med fördel så ideologiskt obundet som möjligt. Men där bör det sluta.
Vill folk ägna sig åt opinionsbildning så finns det politiska partier eller intresseorganisationer man kan vända sig till som lär ut det, men det är ingenting som utbildningar på högskolenivå ska vigas åt.

Objektiv utbildning i en fråga är däremot helt okej, framför allt frågor där det finns olika ideologiska perspektiv. Bästa sättet att göra ett informerat beslut är ju att vara medveten om alla perspektiv.
Däremot behöver vi inga utbildningar som lär folk att pracka på sina val på andra. Det finns redan tillräckligt många självutnämnda apostlar som försöker sprida sin egen livsstils evangelium till de som inte är intresserade av att lyssna.