All publicitet är bra publicitet

I PR-branschen brukar man säga att "all publicitet är bra publicitet". Det har en viss poäng. Reklammakare har som uppdrag att dra så mycket uppmärksamhet som möjligt till det de gör reklam för, så typen av uppmärksamhet är inte särskilt viktig. Ju mer spridning varumärket får, desto bättre har man lyckats. Ett lysande exempel på det här kunde man se nu i dagarna, när Sverigedemokraterna har annonserat på tunnelbanan i Stockholm, närmare bestämt på Östermalmstorgs hållplats.
Kampanjen består delvis av banderoller i taket som är skrivna på engelska och ber om ursäkt för tiggarna. De övriga partierna ges skulden, men situationen, lovar banderollerna, kommer att förändras efter valet 2018.

Som förväntat tog det hus i helvete. Kampanjen, som bara endast omfattande en hållplats i Stockholm, omskrev i varenda rikstäckande media, facebookuppror skapades, debattartiklar skrevs och en demonstration med över 10 000 deltagare anordnades. Allt för att protestera mot den människosyn som SD visade genom sin kampanj. Det finns dock en annan dimension på frågan.
Lars Wilderäng på bloggen Cornucopia skriver om det problematiska i att ge SD en massa gratisreklam.

Kampanjer som dessa är avsedda att bli virala och få massiv gratis uppmärksamhet och spridning, där själva motreaktionen och avståndstagandet är en del i det som gynnar annonsören, som därmed skildras som den enda som sitter på en lösning på något många, rätt eller fel, stör sig på. 

Så skärpning. Tänk innan ni delar. Vill du ta avstånd kan du skriva "[aktören] har en reklamkampanj just nu, som jag tar avstånd från och finner vidrig". Därmed har du fått visa hur god människa du är, utan att för den sakens skull agera nyttig idiot och sprida budskapet och problemformuleringen, samt få det att verka som det politiska partiet är de enda som sitter på någon lösning. 

Extra intressant är hur etablerade riksmedia gratis och villigt själva bidrar till att sprida reklamkampanjens budskap och problemformulering. Media borde veta bättre än att ge gratisreklam.

Någonstans skålas det antagligen idag, för en helt genialisk reklamkampanj, som från en avsides tunnelbanestation spridit sig till antagligen miljontals väljare runt hela landet.

Genom en kampanj på en tunnelbanestation i en stad har SD således i förlängningen lyckats nå ut till hela Sverige, och det har till och med omskrivits i vissa utländska medier. Ur PR-synpunkt måste det ses som en enormt lyckad kampanj. Nu vet i princip varenda person som har Facebook eller läser en rikstäckande tidning att SD har en kampanj mot tiggarna i Stockholms tunnelbana.
Uppdraget slutfört.

Skalar man bort SD:s vanliga tankespråk så finns det dessutom en viss poäng i budskapet. Omständigheterna som gör att vi har fattiga romer från Östeuropa tiggande på gatorna i Sverige är ett problem. Problemet är inte tiggarna, utan den misären de befinner sig i. Vi har hört till leda att problemet är att länder som Rumänien och Bulgarien behandlar den romska minoriteten som avskräde och vägrar acceptera att diskrimineringen ens äger rum. Det är också sant att det måste lösas på EU-nivå, eftersom romerna är EU-medborgare och deras hemländer är medlemmar i EU. Fram tills den avlägsna framtid där så har skett så måste man här i Sverige ha någon lösning. Lösningen kan inte vara att låta fattiga människor tigga på gatorna och etablera provisoriska kåkstäder. Dessvärre har det varit extremt klent med politiska initiativ, så tiggarna har i praktiken lämnats åt sitt öde. SD:s "lösning" är att gå ut ur EU, eller åtminstone omförhandla medlemskapet så att man slipper den fria rörligheten och kan stoppa tiggarna vid gränsen. Det är en usel lösning, givetvis.

Istället för att i vanlig ordning gorma "rasism!" och ge SD rikstäckande gratisreklam så hade en mer konstruktiv lösning kunnat vara att presentera ett alternativ på hur man skulle kunna få bort tiggarna från gatorna. Inget sådant sker, givetvis. Indignerat raseri ligger alltid närmare till hands än ett konstruktivt motargument. Istället kommer det att bli samma cirkus som sker varje gång SD drar igång någon kampanj. Fler demonstrationer kommer att hållas, anmälningar kommer att skickas in och debattartiklar kommer att konstatera att SD är hemska rasister som ska ut ur riksdagen tills nästa val. Samtidigt fortsätter tiggarna att gå på gatorna och vi har fortfarande inte kommit närmare att hjälpa dem i något längre perspektiv. Som det är i nuläget så är det bara en aktör som tjänar något på den här uppmärksamheten: Sverigedemokraterna.