Sätt inte kommunen på kartan

Efter gårdagens utläggning borde det vara uppenbart för de flesta läsare vad jag tycker om skatter. Jag är av den bestämda uppfattningen att ja, skatter behövs, men inte mer än nödvändigt. Någonstans finns det ett mellanläge där vi har bra välfärd och vettiga skatter, istället för en bra välfärd och skyhöga skatter eller en dålig välfärd och låga skatter. USA tillhör ju en av extremfallen i skattefrågan, där den mest marginella av skattehöjningar resulterar i raseri från republikanerna och att man kallas för "socialist" (som, för de ovetande, är ett skällsord i USA). I Sverige är det tvärt om, där skattesänkningar raskt resulterar i att diverse debattörer från vänsterblocket menar att regeringen "monterar ner välfärden".

Jag menar dock att vi kan behålla skatterna på samma nivå, kanske till och med sänka dem ytterligare, om kommunerna kunde lära sig att spendera pengarna på ett klokt sätt.
I samma linje skriver Sanna Rayman på Svenska Dagbladet om arenafebern som råder bland kommunerna.

Vi har alla hört motiveringarna. Arenor ska sätta kommuner på kartan, bidra till tillväxten, lyfta det lokala näringslivet och hjälpa lagen att locka mer publik. När förhoppningarna inte blir verklighet landar den växande notan hos skattebetalarna, som får agera riskkapital.

Inte heller Stockholm undgick febern. På senare år har två nya arenor slagit upp portarna, Tele2 arena i Stockholm och Friends arena i Solna. Under byggandet av den senare rapporterade DN om en oroväckande riskanalys:
”I rapporten framgår det att arenan behöver intäkter på uppskattningsvis 345 miljoner årligen för att ge en marknadsmässig avkastning (7,5 procent). Det är närmare 140 miljoner mer än vad Danmarks i särklass största arena Parken drog in 2009.”

I korthet så går ingen av arenorna med vinst. Eftersom de inte går med vinst så måste någon annan betala för underhållet. Denna "någon annan" är oftast skattebetalarna. Arenorna blir då inte sällan svarta hål som skattepengar försvinner ner i, utan att man får någonting tillbaka. Arenorna är dock inte ensamma, det kryllar av prestigeprojekt i kommunerna som blir allt dyrare för varje beräkning. Inte sällan låser sig politikerna på en lösning och vägrar ge vika eller omvärdera sin position ens när kostnadsberäkningarna stiger i höjden. Ett exempel är tunneln genom Hallandsåsen, som har harvats genom 21 år av ras, giftutsläpp och nederlag. Kostnaden är uppe i drygt 11 miljarder kronor, vilket är ungefär elva gånger mer än vad den ursprungliga beräkningen var på. Tunneln beräknas bli klar år 2015, men eftersom tidsuppskattningen konstant har flyttats fram så får man ta det med en nya salt.
Ett annat, mer nutida exempel är arenan i Vänersborg, också i Västra Götaland. Slutkostnaden för arenan landade på 275 miljoner, mer än 100 miljoner kronor dyrare än först beräknat. Som kronan på verket rasade taket in knappt ett halvår efter invigningen på grund av snö.
I framtiden har vi ju också Västlänken i Göteborg. Också det ett dyrt projekt där man har ratat billigare och smidigare alternativ. Med tanke på Västra Götalands historia av att bygga tunnlar inte direkt är lysande så hyser jag inget direkt förtroende för att det ska gå snabbt och billigt att gräva upp centrala Göteborg för att bygga en tågtunnel under staden. För mer exempel på bortkastade skattepengar så rekommenderas ett besök på Slöseriombudsmannens hemsida, för lite insyn om vad våra skattepengar egentligen hamnar.
Samtidigt som lokala politiker inte tycks ha några problem med att bygga gigantiska arenor för miljoner som aldrig kommer att gå med vinst så skär man ner på det som borde vara de viktigaste verksamheterna: vård, skola och omsorg. Här i Göteborg, som har styrts av socialdemokraterna under överskådlig tid, så får man inte sällan höra att det här på något sätt skulle vara regeringens fel. Om man bara höjde skatterna så skulle problemet lösa sig.

Jag tvivlar. Under en intervju jag gjorde med en rektor i samband med mitt examensarbete för några år sedan så menade hon att sedan skolan blev kommunal 1991 så har Göteborgs kommun aldrig investerat i skolornas budget. Antingen har man behållit den på samma nivå som tidigare år eller, desto vanligare, skurit i den. Samtidigt som kärnverksamheterna får allt mindre pengar tycks det alltid gå att skaka fram pengar till mastodontprojekt för att "sätta kommunen på kartan".
Här är problemet att kommunalpolitikerna verkar sakna förmåga att använda pengarna ansvarsfullt, och saknar respekt för de skattebetalare som faktiskt har bidragit med pengar. Om man idag inte klarar av att prioritera sina kostnader, vad finns det som talar för att situationen plötsligt skulle bli bättre om vi höjde skatten?
Allt mer talar för att en högre skatt skulle ge kommunalpolitikerna mer pengar att slösa bort. Problemet är att kommunerna inte klarar av att prioritera sina utgifter och kastar bort pengar på stora, men meningslösa projekt.
Det problemet kan bara lösas genom ett mer ansvarsfullt förhållningssätt till ekonomin.
Alla höjda skatter i världen kommer inte att få ordning på det.