Bresandet: ett vetenskapligt perspektiv

Bland de mer underliga debatterna som cirkulerar just nu är den om det så kallade "bresandet" den mest konstiga. Bresandet eller skrevandet är benämningen på den påstått manliga vanan att blockera platser i kollektivtrafiken genom att sitta extremt bredbent. Hela frågan är, som så mycket annat, direktimporterad från USA, där fokus ligger på New Yorks tunnelbana och företeelsen kallas för "manspreading". Även om folks sittvanor i kollektivtrafiken kanske inte är en brännhet politisk fråga så har hela debatten antagit rentav absurda proportioner. I Stockholm satte journalisten Annika Leone upp en skylt i tunnelbanan, och hon hävdar att SL borde införa ett förbud mot bresande. SL själva förefaller vara svalt intresserade av något sådant.

Diskussionen är polariserad. Vi har å ena sidan debattörer som hävdar att bresandet är en typiskt manlig företeelse och att den är ett problem, samtidigt som manliga debattörer hävdar att kvinnorna är precis lika bra på att blockera platser i kollektivtrafiken genom att dumpa handväskor och packning på säten. Ingen sida tycks ha några faktiska bevis, utan man drar upp enstaka instagrambilder och personliga upplevelser i stil med "när jag satt på spårvagnen igår så var det en man som...". Det handlar alltså om anekdotisk bevisföring, och som de flesta som läst källkritik vet så är den formen av bevis helt värdelösa. Enskilda fall säger ingenting om en fenomen på större nivå. Själv blev jag överraskad då (i huvudsak kvinnliga) bekanta med emfas hävdade att det här var förekommande överallt och något typiskt manligt. För att få någon rätsida så bestämde jag mig för att ta reda på sanning själv, genom en vetenskaplig undersökning. Är bresandet ett specifikt manligt beteende? Är det lokalt eller nationellt? Existerar det ens?

Definitioner
Jag använder termen "bresande" genomgående för både män och kvinnor. I min undersökning innebär bresande att en person tar upp mer än en sittplats i onödan. Huruvida det extra utrymmet tas upp på grund av personens sittställning, packning eller dylikt har ingen betydelse för termen, även om sådana faktorer observeras.

Metodik
Undersökningen utfördes i en månads tid, mellan 2015-05-08 och 2015-06-08. Då jag nästan dagligen använder kollektivtrafiken i centrala Göteborg så kan man räkna på i snitt två turer per arbetsdag. Vid påstigning gick jag genom hela vagnen och observerade mina medpassagerares sittvanor. Antalet fall av bresande registrerades, män och kvinnor för sig. Undantag gjordes för folk som omöjligt kunde ta upp mindre utrymme, såsom överviktiga, gravida, handikappade eller personer med packning som var såpass stor eller otymplig att den omöjligt kunde förvaras i knäet eller under sätet.

Resultat
Under mätperioden registrerades 151 fall av bresande, varav 54 var män och 97 var kvinnor. Av dessa fall så var bresandet till följd av sittställningar i klar minoritet, totalt noterades 13 fall, två kvinnliga och 11 manliga. I resten av fallen bestod bresandet av att personen i fråga förvarade sin packning på sätet bredvid. Inga övriga variationer observerades. Enligt de resultaten var kvinnorna alltså nästan dubbelt så många som männen.

Slutsatser
Givet att spårvagnslinjerna jag tar går längs med centrala Göteborg så blir det problematiskt att dra slutsatser om hur fenomenet ser ut på nationell eller global nivå. Vad som kan däremot kan sägas med säkerhet är att i centrala Göteborg så är kvinnorna överrepresenterade vad gäller bresandet i kollektivtrafiken. Bresandet till följd av sittställningar utgör en klar minoritet. Liknande studier skulle behöva göras i andra städer för att dra slutsatser om hur fenomenet ser ut på nationell nivå. Däremot finns det inget stöd för att bresandet skulle utgöra ett typiskt manligt fenomen. Är det en följd av personens kön så skulle fenomenet existera oavsett lokala förhållanden, socioekonomisk status eller övriga markörer som skiljer personer åt. Är det så att män är överrepresenterade i Stockholm så är det i så fall sannolikt ett lokalt fenomen och inte ett beteende som grundar sig i att personerna är män. Hade så varit fallet så hade siffrorna i min undersökning sett annorlunda ut. Jag finner alltså inget stöd för påståendet att bresandet skulle vara något typiskt manligt, baserat på resultaten. Det bör poängteras att när det gäller den form av bresande som debatten oftast handlar om, när en person på grund av sittställningen tar upp mer än en plats, så är männen överrepresenterade. Man bör dock ställa den mot den generella formen av bresandet för att sätta det i perspektiv. Av urvalet står sittställningen för 13 fall, medan bresandet som involverar packning står för 138 fall, mer än tio gånger så mycket. Att enbart fokusera på sittställningen skulle alltså innebära att man ignorerar cirka 92% av det totala bresandet. Därför är det mer relevant att undersöka fenomenet i sin helhet snarare än att lyfta ut vissa aspekter som på egen hand ger en missvisande bild.

Man kan spekulera i varför debatten ser ut som den gör. Sannolikt fokuserar kvinnor på störande beteenden hos män men ignorerar sitt eget och vice versa från männens sida. När det gäller bresandet som debatten till stora delar fokuserar på, dvs. det bredbenta sittandet, så är männen överrepresenterade, men undersöker man beteendet i sin helhet så är bilden en helt annan. Debatten har hittills till stora delar ignorerat helhetsperspektivet och gjort ett slentrianmässigt generaliserande som man inte har belägg för. Givet undersökningens lokala täckning så varken kan eller bör man dra slutsatser om hur väl den reflekteras i andra städer utan kompletterande studier. Det finns inga belägg för att peka ut bresandet som vare sig ett typiskt manligt eller kvinnligt fenomen. Utifrån resultaten så är det min åsikt att bresandet snarare bör ses som ett uttryck för generellt ohyfs som är oberoende av kön. I just centrala Göteborg är detta beteende mer utbrett bland kvinnor, men andra lokala variationer kan förekomma. Ytterligare undersökningar i andra delar av landet är nödvändiga för att kunna uttala sig om hur könsfördelningen ser ut som helhet.

Med den vetenskapliga biten avklarad så tror jag att debatten, alla debatter, skulle gynnas av att man grundade dem i faktiska problem istället för fenomen som verkar grunda sig i anekdotisk bevisföring. Man kan nog utifrån det säga att män och kvinnor är lika goda kålsupare när det gäller att blockera upp platser i kollektivtrafiken, men att kvinnorna är värre i centrala Göteborg.
Vetenskapen har talat.