Nej, vi behöver inte höja studiemedlet

Emellanåt när man lyssnar på studentorganisationer så är det som att höra en skiva som har hakat upp sig. Jag har själv studerat i sju år innan jag landade med min nuvarande examen, så jag har i högsta grad personlig erfarenhet av att vara student. Varje gång man hör studentorganisationer, i huvudsak SFS (Sveriges Förenade Studentkårer) så är det en fråga som lyfts upp som dödligt viktig - att studiemedlen skulle vara för låga.
Nu är det dags igen, den här gången är det Elin Melander från Vänsterns Studentförbund, som i en debattartikel hävdar att studier håller att på att bli en klassfråga.
Nu har vi ju i Sverige inte bara gratis utbildning, utan även statligt finansierat lån och bidrag för de som väljer att investera i sin utbildning. Dock tycker vänstern, inte helt oväntat, att studiemedlen är för låga.

Vänsterns studentförbund anser att studier är en heltidssysselsättning och kräver därför att bidragsdelen i studiemedlet ska höjas inte fribeloppet. Däremot bör det man eventuellt tjänar under sommaren under studieuppehållet inte räknas in i fribeloppet. Som student är det tufft att få ekonomin att gå runt varje månad och det handlar alltid om att välja vad man prioriterar bort.

Bakgrunden är att Alliansen har kommit överens om att höja grundbeloppet, så mycket man som student får tjäna innan det börjar dras av på studiemedlen. Det här kan ses som en tragisk illustration av vänstern politik kontra högerns. Högern vill ge människor bättre möjlighet att tjäna egna pengar medan vänstern vill ge mer skattepengar till andra utan större krav på motprestation.

Det blir dock bättre, man vill även att kurslitteraturen ska vara gratis.

Statistiska centralbyrån kom i sin undersökning 2007 om studenters levnadsvillkor fram till att det bara är hälften av alla studenter som köper sin kurslitteratur, resten anser sig inte ha råd. Därför vore det mycket bättre att satsa på att införa fri kurslitteratur till exempel genom att tillgängliggöra den digitalt, istället för att höja fribeloppet.

Jag är kanske inte direkt objektiv i den här frågan eftersom min far skriver kurslitteratur, men har Elin Melander tänkt på att det finns vissa som försörjer sig på att skriva kurslitteratur? Gratis kurslitteratur innebär antingen att man förväntar sig att dessa människor ska göra jobbet utan betalning eller att universiteten ska betala kurslitteratur för varje elev. Det första innebär att ingen kurslitteratur kommer att skrivas, den andra att kostnaderna för lärosätena kommer att öka dramatiskt. Som ett experiment, föreställ dig att en vanlig kurs har cirka tio böcker i kurslitteratur per termin, inte helt ovanligt, och kanske trettio studenter, varje bok kostar ungefär 300 spänn. Att köpa in kurslitteratur åt alla kostar då runt 90 000 per termin och kurs, vem ska betala det?
Men det är väl bara att höja skatterna.

Moderata studenter replikerade på debattartikeln med följande:

  Att läsa en högskoleutbildning är en investering både för individen och för samhället. Det är därför viktigt att studenter får ett arbete efter sina studier. När enbart 69 procent av de som tar examen har ett relevant jobb ett år senare är det oseriöst att prata om höjningen av fribeloppet som oviktigt. För att lättare komma i arbete efter examen är det viktigt att redan under studietiden få in en fot på arbetsmarknaden.

Tack vare alliansens politik får studenter en chans att jobba extra. Med höjningen som görs i årets budgetproposition kan en student exempelvis ha en månadsinkomst på 26 000 kronor under de två sommarmånaderna och 12 000 kronor under årets resterande månader utan att få sänkt studiemedel. På så sätt kan man som student få ett reellt utrymme att jobba vid sidan av studierna, något som tidigare inte funnits.

Till saken hör att såvida du inte läser en extremt krävande utbildning, som exempelvis juristprogrammet, så lägger du inte ner 40 timmar i veckan på studierna. Jag gjorde det sannerligen inte och klarade mig ändå utmärkt, och jag var knappast den enda. Det andra problemet är att många studenter har problem med att prioritera sina utgifter. Istället för att anpassa utgifterna efter inkomsterna så försöker man bibehålla samma levnadsstandard som när man bodde hos sina föräldrar. Det var inte ovanligt att mina klasskamrater var ute och festade lör-sön och brände sådär 300 spänn per kväll, det blir mycket pengar när månaden är slut.

Själv hade jag inga som helst problem att få ekonomin att gå runt, eftersom jag inte festade varenda helg, såg till att nödvändiga saker som mat och hyra var betald först och inte lade några pengar på märkeskläder eller lyxartiklar jag inte hade råd med. Ekonomin gick runt, och det blev till och med pengar över, och då extrajobbade jag inte särskilt mycket.

Studier är inte ett arbete, det är förberedelse för ett arbete, och bör därför avlönas proportionerligt. När man likt vänstern kräver att det redan tillräckliga studiemedlet ska höjas och att man ska få gratis kurslitteratur så bör man kanske ställa frågan: vad spenderar du dina pengar på.
Det går alldeles utmärkt att gå runt ekonomiskt som student, så fort man accepterar faktumet att man inte kommer att tjäna lika mycket som någon som arbetar. Vill man dryga ut kassan till de "onödiga" utgifterna så kan man ju alltid extrajobba, det känner jag många som gör.
Men det är inte skattebetalarnas skyldighet att finansiera studenter som inte kan hålla ordning på sin ekonomi.