På korståg mot verkligheten

Begreppet "åsiktskorridoren" myntades 2013 av statsvetaren Henrik Oscarsson. Själva korridoren, menade Oscarsson, var det svängrum av åsikter man kunde yttra i den offentliga debatten utan att bli påhoppad. Han menade att vissa åsikter, trots att de hade relativt stort stöd hos allmänheten, sällan eller aldrig diskuterades i media. I korthet handlar teorin om korridoren om en koncensuskultur som utgår från aktörerna i den offentliga debatten där "felaktiga" åsikter tystas ner. Sedan dess har begreppet huvudsakligen hamnat om invandrings- och integrationspolitiken. 

I takt med att invandringspolitiken har börjat luckras upp och det inte längre automatiskt är ett uttryck för rasism eller främlingsfientlighet att diskutera området på ett kritiskt sätt så har det blivit mer nyanserat på flera av tidningarnas ledarsidor. Det finns ett undantag, givetvis. Aftonbladet.
Förra veckan skrev Karin Pettersson en kolumn där hon framförde teorin att det existerade en konspiration för att "svartmåla Sverige". Medan övriga skribenter bekymrat tittar på arbetslösheten och den ekonomiska utvecklingen menar istället Pettersson att allt är bättre än någonsin. Alla som hävar motsatsen är helt enkelt "domedagsprofeter".

Att fundera på vad som kan göras åt allt detta är en viktig uppgift. Men den totala svartsyn och ensidiga svartmålning av Sverige som pågår är bisarr och verklighetsfrånvänd. Och en usel utgångspunkt för ett samtal om ­politik. Sverige är inte ett u-land. Våra för­orter är inte Mogadishu. Brottsligheten ökar inte och inte arbetslösheten heller. Tvärtom, som sagt. Kreditföretaget Moodys kom också med en annan rapport i veckan, om svensk integration. 

I den påpekas att de senaste decenniernas invandring är en av förklaringarna till dagens höga tillväxt i Sverige. Den typen av självklarheter är i dagens diskussionsklimat närmast revolutionära. Låt mig också bemöta en given ­invändning mot denna inopportunt ljusa bild. Nej, jag hävdar inte att styrkan i svensk ekonomi beror på Stefan Löfven. Den är resultatet av decennier av investeringar i kunskap, fred på arbetsmarknaden, öppenhet mot omvärlden, framgångsrika svenska företagare, hög tillit och låg korruption. För att bara nämna några saker. Som dessutom många gånger hänger ihop.

Något dessförinnan hade ledarsidan också argumenterat att man skulle lägga ner det finanspolitiska rådet, eftersom det var alltför kritiskt till regeringens politik. Eftersom rådet består av nationalekonomer så riktades också en känga mot nationalekonomi som vetenskaplig disciplin. Det är nämligen ingen riktig vetenskap, utan består mest av små seminarier där "gossar i olika ålder uppskattande grälar med varandra". På twitter uttryckte Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg också att han ansåg nationalekonomi vara en "pseudovetenskap".
Så tycks det ofta vara i Aftonbladets värld. Forskning är utmärkt så länge den håller med de egna åsikterna, men så fort den har en avvikande uppfattning så förvandlas den omedelbart till "borgerlig propaganda".
Gällande Karin Petterssons påståenden om hur lysande det går för Sverige så sågades dessa relativt snabbt av nationalekonomen Tino Sanandaji. I korthet menar han att Karin Pettersson vinklar sanningen genom att använda källor utan trovärdighet och frikostigt tolkar siffror så att de visar det som hon själv vill. Hans inlägg nedan är mycket läsvärt och går igenom felen mycket bättre än vad jag skulle kunna göra.


I fredags var det således dags igen, då Karin Pettersson åter igen för fram samma tes som förra gången.

Vad får man säga och inte säga i det här landet egentligen?Vilka uppfattningar är legitima att uttrycka och vilka får aldrig utrymme?I en nyutkommen studie framgår att det finns en åsikt som varit i stort sett totalt mörkad och tystad på de stora tidningarnas ledarsidor de senaste åren. Denna ytterst kontroversiella hållning är att det faktiskt kan finnas något positivt med invandring.

Låt oss först notera ironin i detta. I åratal målade diverse SD-supportrar i kreativa ordalag upp bilden av en mystisk konspiration som täckte hela landet. Alla mediehus, samtliga riksdagspartier och myndigheter var involverade i denna konspiration för att dölja "massinvandringens" effekter. Teorin var konstant även under den tid som invandringen inte utgjorde något problem. Vem som var ansvarig för denna konspiration rådde det delade meningar om. Vissa menade att det var den Stora Judiska Konspirationen™ som låg bakom för att på sikt utplåna det västerländska samhället genom import av illvilliga muslimer.
Jahapp.
Nu är det istället Aftonbladet som för fram en liknande teori. Alla är inblandade i en konspiration för att svartmåla invandringen.Som bevis för hon fram forskningsantologin Medierna och Migrationen samt Jesper Strömbäcks bok Utan invandring stannar Sverige.
Påpassligt nog har Tino Sanandaji åter igen varit framme och sågat båda skrifterna.

Jesper Strömbäck är en medieprofessor som arbetat för Reinfeldt och är betald lobbyist för Timbrosfären i invandringsfrågor. Hans bok ”Utan invandring stannar Sverige” påstås vara en forskningsöversikt men består till stor del av tankesmedjerapporter av Norberg, Segerfeldt, Scocco och dylikt. För många grova sakfel i boken för att bemöta, men här är några exempel:
”Om man gör tankeexperimentet att invandringen hade upphört 1990 hade Sverige inte haft 9,7 miljoner invånare. Då hade Sverige haft 8,3 miljoner invånare” 

Ett intressant påstående med tanke på att Sverige redan 1990 hade 8.6 miljoner invånare och sen dess har haft födelseöverskott bland utrikes och inrikes födda. Som vanligt är källan inte forskning utan en konsultfirma Strömbäck betalat! ”För att ta reda på detta gav jag i uppdrag till konsultfirman Sweco att undersöka hur Sveriges demografi hade sett ut om Sverige inte hade haft någon invandring under de senaste 25 åren”
Metoden förklaras inte, men liknande skräpsiffror har tagit fram genom att dra av utvandring utan hänsyn till att samma person kan flytta ut flera gånger, rentav per år.

Det finns ett flertal övriga exempel som tas upp, men det framkommer i tämligen hög grad att Strömbäck i högre grad är en betald lobyist än en oberoende forskare. Metoder hänvisas inte, faktafel förekommer inte och analysen är bristfällig. Vad gäller påståendet om ledarsidornas påstådda partiskhet:

Medieprofessorn har kommit fram till detta genom att använda sin pinsamt inkompetenta pamflett om invandringens nationalekonomiska vinster som måttstock för att utvärdera ledarsidor: ”Överlag är det väldigt få ledarartiklar som förmedlar en positiv gestaltning av invandring och integration, även om det finns åtskilligt med forskning som visar att invandring bidrar positivt till Sverige (för en översikt, se Strömbäck 2016). En betydligt större andel artiklar skjuter in sig på invandringens negativa sidor och problem förknippade med invandring och integration” 

Strömbäck och hans medförfattare har sen subjektivt avgjort att endast 4 procent av ledarna i DN 2010-2015 har gestalterat invandring positivt. Den enda ledarsida som varit balanserad är Aftonbladets. Ledarartiklarna och hur de har bedömts redovisas inte. 

Det räcker att konstatera att subjektiva bedömningar av en invandringsaktivist inte är forskning. Strömbäck far ofta fram i media med uttalanden som "Att medierna skulle mörklägga något bär enligt min bedömning starka drag av konspirationsteori". Ni kan själva avgöra hans trovärdighet nästa gång media citerar honom som bevis på att de inte mörkar.

Överlag så finns det väldigt lite som stödjer Karin Pettersson och Aftonbladets teori om en sammansvärjning bland media. Nu är det dessutom ett par snäpp värre, då man menar att alla andra tidningar är vridna, endast Aftonbladet är opartiskt.
Jag läser själv en hel del ledarartiklar, och jag kan inte åminna mig att Aftonbladets ledarsida särskilt ofta varit överdrivet nyanserade när det kommer till invandrings- och integrationspolitiken. Snarare har man varit de mest rabiata motståndarna mot eventuella kritiker. Huruvida det utgör en "balanserad" rapportering lämnar jag åt betraktaren att avgöra. Med den bakgrunden så är Petterssons agerande mer logiskt. Ledarsidan kan inte med någon större trovärdighet byta spår och plötslig börja anföra en något mer kritisk linje till den förra invandringspolitiken. Man har helt enkelt målat in sig i ett hörn. Istället väljer man att likt Don Quijote dra sin lans mot mystiska mediekonspirationer, åsiktskorridorer och andra väderkvarnar.

Utöver detta så har Jesper Strömbäck, som Aftonbladet frikostigt använder sig av, uttryckligen sagt att påståenden om att media mörkar, enligt honom själv, "bär starka drag av konspirationsteori".
Det kan man tycka vad man vill om, men om man försöker driva en tes om att medierna mörkar så bör man rimligtvis inte som bevis föra fram skrivelser av en debattör som anser att folk som pratar om den typen av mörkning är konspirationsteoretiker.
Det är vad man kallar att skjuta sig själv i foten.