Absurd hamburgerdebatt

Den senaste veckan så har det så kallade "Maxgate" cirkulerat runt i media, främst på Aftonbladets sidor. Bakgrunden är att hamburgerkedjan Max VD Richard Bergfors skickade ut ett internt brev till sina anställda. Har man arbetat så vet man att det inte är något ovanligt, arbetsgivaren skickar ofta brev någon gång i månaden för att sammanfatta hur arbetet har gått och ge information om kommande förändringar eller gratulera de anställda när det gått bra. Brevet innehöll de vanliga redovisningarna och gratulationerna, men avslutades med stycket:

Det är valår och om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer få stora konsekvenser för vår tillväxt.

Det tog naturligtvis hus i helvete. Socialdemokraterna och vänsterpartiet rasade, Lo ansåg att Max utövade "politiska påtryckningar", en facebookgrupp startades.
Om vi släpper sakfrågan ett ögonblick så kan man observera exakt vad som kritiserades. Hittills har ytterst lite av kritiken handlat om huruvida Bergfors hade fel i sitt påstående eller inte, utan om det är acceptabelt för honom att ställa sig kritisk till oppositionen över huvud taget. Det mest ironiska är att det är LO som kritiserar Max för att utöva "politisk påtryckning", trots att det ganska väl sammanfattar vad LO själva sysslar med. I en debattartikel i Aftonbladet skrev Jenny Bengtsson från Hotell- och Restaurangfacket följande:

Det är valår och det märks. Det pratas mycket ute på arbetsplatserna nu. Men vi som jobbar i restuarangbranschen blir ofta förbjudna att prata politik ens med varandra.
Mot bakgrund av det blir hamburgerkedjan Max senaste utspel obehagligt. Vi vill självklart inte få påtryckningar i vad vi ska rösta på från våra arbetsgivare, med subtila hot om att branschens överlevnad hänger på oss. Våra arbetsplatser ska inte vara arenor där kapitalstarka arbetsgivare tar sig rätten att använda sin makt gentemot oss för politiskt påverkansarbete.

Nu må jag vara alldeles för liberal för att förstå var "påtryckningen" i fråga sker. Bergfors meddelar dels att oppositionen vill höja restaurangmomsen, vilket är sant, och att det skulle påverka branschens tillväxt negativt. Ingenstans står det "rösta på moderaterna om ni värdesätter ert arbete" eller liknande. Restaurangbranschen har tjänat på sänkningen av momsen, höjs den så innebär det mindre pengar vilket i sin tur innebär att det måste sparas in någonstans för att kompensera, det är enkel matematik. Kanske sparar man in genom att minska på arbetsstyrkan, kanske sparar man på andra områden. Det är sannolikt ett beslut som kommer att tas efter valet, ifall oppositionen vinner.
De som hävdar att det här är "obehagligt" är för övrigt LO, en organisation du i högsta grad står i beroendeställning till under löneförhandlingarna, en organisation som villkorslöst stöder socialdemokraterna och varje valrörelse bidrar med stora belopp. Det är vid sidan av den obetalda arbetskraften som kommenderas ut för att bygga valstugor, hjälpa till vid manifestationer och så vidare. Vid sidan av det så utövar LO i högsta grad påtryckningar på de medlemmar som röstar "fel", och man drar sig inte för att utesluta medlemmar om de skulle vara sverigedemokrater. Det senare med hänvisning till att det skulle vara "odemokratiskt" att de uteslutna medlemmarna röstar på SD.
I det läget befinner man sig inte riktigt i positionen att man kan gnälla över "politiska påtryckningar" för att en arbetsgivare anser att det skulle gå dåligt om oppositionen vann. Faktum är att jag finner LO långt mer obehagliga än Max, som åtminstone är ärliga om var den politiska kompassen pekar, istället för att inta någon form av falsk neutralitet.
Visitas VD Eva Östling skriver också, aningens mer nyanserat, i frågan:

Som företrädare för besöksnäringen i Sverige representerar jag tusentals företag av skiftande storlek, alltifrån ensamföretagare som driver kaféet nere på hörnan till den stora hamburgerkedjan. För mig är det en självklarhet att människor med olika bakgrund, utgångspunkt och värderingar deltar i debatten. Särskilt intressant uppfattar jag inlägg från människor med personliga insikter i den fråga som diskuteras. Här skiljer sig uppenbarligen min uppfattning från Jenny Bengtssons. I hennes värld ska arbetsgivare sitta tyst i bänken medan de politiska diskussionerna ska skötas av politiker och fackföreningsföreträdare.

Nej, fler arbetsgivare i Sverige bör följa Max exempel. Berätta om era villkor och förklara för både medarbetare och omgivningen hur olika politiska förslag påverkar era förutsättningar. Så får vi en bättre debatt och så stärker vi förutsättningarna för en politik som gynnar företagande och jobb.

Frågan är relevant. Saknar företagare yttrandefrihet i politiska frågor? Ska de hålla tyst och låtsas vara neutrala, även när frågan är något som starkt berör dem?
Naturligtvis inte, snarare bör fler företagare tala ur skägget så att man vet var de står. Frågan om restaurangmomsen rör ju restaurangägarna i högsta grad, så då vore det ju underligt om det betraktas som "obehagligt" när dessa har en personlig åsikt i frågan.