Vem vaktar väktarna?

Runda tre i den seglivade striden om brytpunkten för statlig skatt har dragits igång. Efter att riksdagen röstat genom det, tragglat frågan genom konstitutionsutskottet och slutligen genomfört den så har brytpunkten överklagats juridiskt. Bakgrunden är att oppositionen i samarbete med Sverigedemokraterna rev upp den planerade höjningen av brytpunkten för statlig skatt, i strid med gällande riksdagsordning.

Sedan 90-talskrisen har budgetpropositionerna antingen antagits eller avslagits i sin helhet, just för att förhindra den typen av kriser som vi nyligen såg i USA, alltså att en budget blockeras av oppositionen för att riva upp en enda fråga. Budgetar ställs således mot varandra, och en opposition i Sverige måste enas runt en alternativ budget, istället för att plocka russinen ur kakan.

Så har det alltså fungerat, fram till november förra året, när oppositionen såg det som viktigare att plocka billiga politiska poäng än att hålla sig till den ordning som har gällt i åratal. Anledningen till att man inte presenterade en alternativ budget var givetvis att det inte finns någon som helst möjlighet för Sverigedemokraterna att enas med resten av oppositionen runt en heltäckande budget. Det finns för många frågor, främst invandring och integration, där man tycker helt olika, och en budget som alla fyra partierna hade kunnat enas om är en omöjlighet.
Brytningen skedde nu inte utan kritik, riksdagens egna jurister menade att oppositionens agerande bröt mot riksdagsordningen, vilket inte hindrade konstitutionsutskottet från att driva igenom frågan ändå. Nu har den alltså överklagats juridiskt, den här gången av en privatperson uppbackad av Skattebetalarnas Förening:

– Vi vill att en juridisk prövning ska ge svar på vilket av riksdagens beslut som egentligen ska vara vägledande. Mycket tyder på att oppositionens agerande inte var i linje med hur riksdagsordningen ska tolkas, säger Joacim Olsson, vd på Skattebetalarnas förening, till DN. 

En man i Märsta norr om Stockholm begär förhandsbesked om den statliga inkomstskatten av skatterättsnämnden. Han pekar på att den rättsutredning som riksdagens talman Per Westerberg beställt av sina tjänstemän visade att oppositionens agerande stred mot riksdagsordningen. 

Oppositionen med Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna stoppade en höjning av brytpunkten för statlig skatt efter att budgetens intäkter redan var beslutade. Beslutet skulle ha sänkt inkomstskatten med upp till 250 kronor i månaden för 1,7 miljoner svenskar med högre inkomster.
– I grunden handlar det om var gränsen går för när beslutsfattare av politiska skäl åsidosätter regel­verket och våra grundlagar så till den grad att besluten inte ska ­efterlevas av våra myndigheter, ­säger Joacim Olsson.

Detta har nu inte resulterat i någon form av självkritik från oppositionens sida, tvärtom. Fredrik Olovsson (S), vice ordförande i riksdagens skatteutskott, bryr sig inte i någon större utsträckning om vad en juridisk domstol kommer fram till.

– Det står förstås alla fritt att pröva ­beslutet i domstol, men det är riksdagens konstitutionsutskott som slutligen avgör hur den här typen av lagar ska tolkas, säger han. 

Han ser processen som politisk under ett valår och menar att Skattebetalarna som organisation inte har något annat syfte än att hålla nere skatterna.
– Vi är säkra på att det beslut som vi har fattat är det ska gälla. Det är riksdagen som stiftar lagar om skatter, säger Fredrik Olovsson. 

Till skillnad från andra länder saknar Sverige en författningsdomstol där politikers beslut kan prövas mot grundlagen, en ordning som till exempel finns i den tyska konstitutionen.
– Experter är eniga om att inte ens de länder som har det skulle överpröva den här typen av beslut, säger Olovsson.

Det är oklart vilka dessa mystiska "experter" är, när riksdagens egna experter ansåg att beslutet i sig stred mot riksdagsordningen. Olovsson bemödar sig inte med att referera till några källor.
Ett problem är att riksdagen i praktiken granskar sig själv, konstitutionsutskottet består av riksdagspolitiker, alltså av samma personer som har fattat beslutet till att börja med. Utskottet har också samma proportioner, så är ett politiskt block starkt i riksdagen så är det också starkt i utskottet. Det leder inte sällan till den absurda situationen att konstitutionsutskottet används som slagträ mot det blocket som inte dominerar.
I andra länder, exempelvis Tyskland, har man istället en författningsdomstol. En sådan består av jurister och granskar politiska förslag och utreder huruvida de stämmer överens med konstitutionen. Det har hänt att författningsdomstolar har stoppat "grundlagsvidriga" lagar i strid med politikerna. I Sverige granskar dock politikerna i allt väsentligt sig själva.
Vi ska vara ärliga, högre utbildning blir allt mer en bristvara i riksdagen, och ledamöterna i konstitutionsutskottet är inte mer kvalificerade än någon annan att bedöma de juridiska aspekterna av ett lagförslag. Ytterst få är utbildade jurister, och det är som i allt annat partilinjen som råder.

Jag ser fram emot en juridisk prövning av frågan, men i slutändan kommer det att ha föga effekt. Även om en domstol finner att lagen står i strid med riksdagsordningen så kommer den att bollas tillbaka till konstitutionsutskottet som i sin tur kommer att finna att allt är i sin ordning.
Däremot kan det dra uppmärksamhet till behovet av ett fristående, juridiskt organ som granskar riksdagens arbete. Eller vill vi verkligen ha en situation där lagstiftarna granskar och utvärderar sig själva?