Vinster och välfärden

Att ondgöra sig över privata företag i välfärden verkar vara på modet nu. Anledningen är, förstås, Ilmar Reepalus förslag om vinstbegränsning som väntas gå upp för omröstningen i riksdagen någon gång i mars. Förslaget är...problematiskt och har knappats följts av hyllningar. Bland annat har en av forskarna som ligger bakom forskningen Reepalu stödjer sig på menat att utredningen feltolkat hans slutsatser. En annan forskare som har skrivit två rapporter till utredningen har tagit avstånd från slutsatsen som dras av hans forskning och menar att det skulle leda till en helt förstatligad välfärdssektor, vilket "allvarligt skulle skada Sverige, dess tillväxt och allas vårt välstånd".
Det är vid det här laget en öppen hemlighet att Reepalus utredning är en beställningsvara från vänsterpartiet. Vid valet 2014 lade V i princip hela sin ansträngning mot vinster i välfärden och dess påstått förödande effekter. Man kan lätt dra paralleller mellan vänsterpartiets sjukliga fokus på privata entreprenörer inom välfärden och sverigedemokraternas fokus på invandringen. Oavsett vilket samhällsproblemet är så kan det lösas genom att kicka ut alla privata alternativ. Och höja skatterna. Halvt om halvt förväntade jag mig att socialdemokraterna låtit genomföra en medvetet usel utredning för att sedan kunna avvisa den med anledning av responsen från remissinstanserna och det klena forskningsstödet. Av allt att döma verkar man dock ha målsättningen att faktiskt ta upp förslaget till riksdagen. Det spelar inte direkt någon roll i slutändan, eftersom varken Alliansen eller Sverigedemokraterna vill ha vinstbegränsning, så förslaget kommer ändå inte att röstas igenom. Alla blocken är dock glada eftersom man efter en undermålig mandatperiod nu kan fokusera på lite klassisk höger/vänsterpolitik. 

Sådär i efterhand ifrågasätter jag dock om ens förslagets förespråkare vet vad de egentligen föreslår. Mycket tyder nämligen på att så inte är fallet. Läser man rubrikerna så hävdas det att utredningen föreslår en vinstbegränsning på sju procent. En del på vänsterkanten har ställt sig frågan vad som är så fasansfullt med den siffran. Sju procents vinst är fortfarande vinst. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg frågade bland annat på Twitter:

Problemet är att den frågan visar hur dåligt insatt Lindberg är i förslaget. Både Svenska Dagbladets ledarskribent Fredrik Johansson och den borgerliga skribenten Rebecca Weidmo Uvell går på sina respektive håll igenom vad som är problemet. Vinsten beräknas inte på intäkter, utan på operativt kapital. Operativt kapital är, för den oinvigde, ett företags tillgångar. Exempelvis lokaler, utrustning, arbetsredskap, etc. Just där ligger problemet, eftersom en privat skola som äger sina egna lokaler exempelvis har ett större operativt kapital än en skola som hyr sina lokaler. Investeringar såsom anställda, fortbildning och liknande räknas inte in i det operativa kapitalet. Vinsten är alltså inte baserad på företagets slutresultat, utan på dess redan existerande tillgångar. Problemet är också att det raljeras över utdelningar, men vinst är inte nödvändigtvis utdelning. En vinst är, rent strikt, vad som är över efter att inkomster och utgifter räknats ihop. Om jag exempelvis driver ett företag och har en miljon i utgifter men två miljoner i intäkter så har jag en vinst på en miljon kronor. Det påstås att det inte är någon fara så länge men återinvesterat i verksamheten, men det påståendet visar också att man inte har någon koll på hur ekonomi fungerar. Eventuell vinst investeras nämligen i början av nästa räkenskapsår. Det finns alltid en vinst eller förlust i slutet av året, beroende på hur bra det har gått för ett företag. Först när man sätter budgeten för nästa år kan man besluta om eventuella nyinvesteringar eller utdelningar baserade på förra årets siffror. Men om staten innan dess har beslagtagit all vinst över en viss nivå så blir det svårt. Ibland kanske man inte heller vill investera en vinst utan bygga upp en buffert för oförutsedda kostnader eller väntade investeringar. Det här är förutsatt att vinsttaket baseras på rörelsens omsättning istället för det operativa kapitalet. Vinstbegränsning baserad på det operativa kapitalet är en dödsstöt för små företag som inte äger sina egna lokaler. Den sortens företag har nämligen ett operativt kapital ganska nära noll kronor. Det är för övrigt just de invändningar som Martin Runsten, som refererades ovan, tog upp i sitt avståndstagande till förslaget. Huruvida intentionen med förslaget är att i smyg avskaffa den privata sektorn inom välfärden eller om politikerna är så okunniga inom ekonomi att de inte inser det själva låter jag vara osagt.

Sedan kommer vi till sjukvården. Privata vårdcentraler, läkare och dylikt inkluderas inte i förslaget. Istället vill man tillsätta en ny utredning för att utreda hur man ska göra vinstbegränsningar inom vården.

Men vinsttaket gäller inte alla, privata vårdcentraler, sjukgymnaster och privatläkare är inte inkluderade i förslaget, istället vill regeringen tillsätta en ny utredning för att hitta andra sätt att begränsa vinsterna.
– Vi vill ta tillvara på fackens synpunkter och se hur man kan reglera sjukvården men vinstjakten ska ta slut även i sjukvården, det behöver de cancersjuka och de multisjuka, säger Ulla Andersson (V).
Den nya utredningen om att begränsa vinster i välfärden ska vara klar i juni.

Uttalandet om ta tillvara på fackens synpunkter ska ses med hänsyn till att utredningen sågades av både läkarförbundet och vårdförbundet i april. Faktum är att vem som helst med marginell insyn i sjukvården inser att det är en korkad idé. Det är vid det här laget väl känt att den offentliga sjukvården är överbelastad. Det är högt tryck på vårdcentraler, sjukhus, för få anställda och inte tillräckligt många vårdplatser. Det finns flera anledningar till detta, men den höga belastningen är ett faktum. Privata alternativ innebär därför en viktig avlastning för den offentliga sjukvården. Patienter skrivna på privata vårdcentraler är patienter som inte bidrar till trycket på de offentliga motsvarigheterna. Detsamma gäller naturligtvis alla specialistmottagningarna. Tanken att de läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och medicinska sekreterare som jobbar inom de privata omedelbart skulle kunna slussas över till den offentliga sjukvården är naiv. Det finns inte kapacitet för de patienter som skulle behöva tas över och det är långt ifrån säkert att alla dessa anställda skulle söka sig till den offentliga vården. Det finns oftast anledningar till att sjukvårdspersonal väljer att inte arbeta inom offentlig sektor. Även om bara en liten del av den privata sjukvården skulle behöva slå igenom på grund av vinstbegränsningar så skulle det innebära ett anmärkningsvärt högre belastning på den offentliga sjukvården, en verksamhet som redan nu går på knäna. Det är knappast någon underdrift att påstå att ett sådant förslag skulle vara katastrofalt för sjukvården.

Förhoppningsvis kommer detta ändå inte att innebära några problem, eftersom det inte finns någon majoritet i riksdagen som stöder förslaget om vinstbegränsningar. Trenden är dock oroande, eftersom det är en fråga där det är väldigt lätt att måla upp en falsk konflikt. Den genomsnittlige väljaren vet sannolikt inte vad skillnaden är mellan vinst på omsättning eller vinst på operativt kapital, likaså i vilken utsträckning den offentliga sjukvården är i behov av den privata sektorn för att inte överbelastas. Eftersom det sannolikt kommer att bli en valfråga nästa år så gör kritiska läsare klokt i att förhålla sig skeptiska till påståenden om ondskefulla kapitalister som plundrar skolan/sjukvården. Vad jag personligen undrar är om vänstern själva inte vet vilken katastrof deras förslag skulle innebära, eller om de vet men struntar i det för att det ligger i linje med deras ideologi. Inget av svaren är särskilt uppmuntrande.