Anekdotisk bevisföring från Aftonbladet

I debatter finns det något som kallas för "Anekdotisk bevisföring", vilket oftast går ut på att lyfta fram ett enskilt fall som "bevis" på en större trend. Exempelvis kan man debattera Arbetsförmedlingen, som i nuläget åtnjuter ett extremt lågt förtroende från svenskarna och är rätt dåliga på sin arbetsuppgift - att förmedla jobb. Om jag då hävdar att arbetsförmedlingen är dåliga på att förmedla arbete och personen jag diskuterar med säger något i stil med "Men, min kusin fick jobb tack vare arbetsförmedlingen och är nöjd", då ägnar han sig åt anekdotisk bevisföring. Den typen av argumentation brukar vara extremt opålitlig, eftersom oavsett hur lyckad en reform är så kan man alltid hitta någon som har haft otur och kommit ikläm, och vice versa med en dålig reform. Bättre är då bevis för hur det ser ut för fler människor.

Idag ägnar sig Karin Pettersson på Aftonbladets ledarsida exempelvis åt anekdotisk bevisföring när hon tycker att friskolorna ska bli en valfråga.
Under den grovt generaliserande rubriken "Friskolor plundras - på miljonbelopp" menar Pettersson att:

På tre år, mellan 2009-2011, tappades dessutom skolorna på resurser. 266 miljoner slussades vidare till koncernen, enligt en granskning som Dagens Arena gjort. Pengar som i stället för att satsats på att förbättra undervisningen bland annat användes för att köpa fler skolor.
Det finns undermåliga kommunala skolor också, och usla kommunala huvudmän.
Men de plockar inte ut hundratals miljoner kronor i vinstutdelning samtidigt som de utarmar utbildningen.

Det gäller den numera ökända JB Educations som gick i konkurs i juni med resultatet att alla elever som tidigare hade gått i någon av koncernens skolor plötsligt inte hade någon skola att återvända till efter sommarlovet. Nyheten är två månader gammal, och är inte direkt dagsfärsk. Kollapsen har dock använts av ledarskribenter och debattörer, huvudsakligen från vänsterpartiet, som "bevis" för att hela friskolereformen är rutten. En bild som ständigt uppkommer när man pratar om privata företag inom välfärden är den onde rikskapitalisten, som stjäl skattebetalarnas pengar för att sedan plundra sina företag på allt av värde och gömma pengarna på Bahamas. Det är en bild, men är den sann? Nja.
Siri Steijer skrev just om vinst i välfärden på Svenska Dagbladets ledarblogg i juli. Texten är inte heller den dagsfärsk, men fortfarande fullt aktuell.

Branschorganisationen Almega lanserade nyligen boken Snäll Rebell. Den kan sammanfattas som ett försvar av entreprenörer, inte minst i välfärdssektorn. Harry Klagsbrun, partner på private equity- företaget EQT, är intervjuad i boken. Han tar upp ett antal missförstånd som han anser har präglat debatten om vinst i välfärden. Bland annat att välfärds-entreprenörernas företagande skulle vara skattefinansierat. Enligt honom säljer företagen tjänster som de får betalt för– skattefinansieringen är det eleverna och patienterna som har. Företagen finansierar själva sin verksamhet, med egna medel. De skjuter till kapital, investerar och betalar hyra och lån, säger Klagsbrun.
Marianne Dicander Alexandersson på Global Health Partner är också intervjuad i boken och hon håller med om detta. Enligt henne är de privata investeringarna en sak som man glömt bort i debatten. ”Helt privata pengar förs in i den svenska välfärden, och kommer ett stort antal medborgare till godo” säger hon och påpekar att det också ofta handlar om ganska stora belopp, på flera tiotals miljoner kronor.
Vad gäller välfärdsföretagens vinster hänvisar Klagsbrun till en undersökning gjord av Dagens Samhälle (Den offentliga marknaden 2012). Den visar att resultaten före skatt, efter avskrivningar och räntor för såväl skol-, vård-, och omsorgsbolagen 2010 och 2011 i snitt låg på runt 5-6 procent av omsättningen. Vinsterna efter bolagsskatt låg på 4 procent. Det är under genomsnittet för övrig näringsverksamhet. Det rör sig alltså knappast om ”övervinster” som det ofta framställs som i debatten.

Det handlar alltså inte om några "hundratals miljoner" i vinst, snarare tar friskolor och liknande företag ut betydligt lägre vinst än vad som är snittet. Sett till att "riskkapitalisterna" dessutom investerar en ansenlig mängd av sina egna pengar i verksamheten så vore det knappast underligt om man tar ut en viss vinst som kompensation när verksamheten väl har kommit på fötter.
Sett till vad Karin Pettersson skriver så tar visserligen kommunala huvudmän inte ut vinst från skolorna in i egen ficka, men det är enbart för att ägandeformen omöjliggör den typen av transaktioner. Kommuner är dock skickliga på att skära ner på skolornas resurser och kasta in pengarna i svarta hål i form av arenabyggen som inte behövs eller liknande projekt för att "sätta kommunen på kartan".
Här i Göteborg verkar ju exempelvis varenda kommunal verksamhet ha ekonomiska problem, trots nedskärningar. Man kan ibland undra var tusan alla pengar egentligen tar vägen.
I slutändan så bevisar inte JB Educations konkurs någonting annat än att just den koncernen inte var kompetent att driva verksamheten, det innebär inte att samtliga friskolor fungerar på samma sätt.
Det finns otaliga friskolor i Sverige, varav många inte har några problem med att balansera kvalitet i utbildningen med en blygsam vinstutdelning.

Om Karin Pettersson vill göra friskolorna till en "valfråga" på urval av att en koncern har klantat sig så får hon nog vända sig till vänsterpartiet, som verkar allt för villiga att dra alla över en kam.