Aftonbladet argumenterar mot halmdockor

När man argumenterar är det viktigt att faktiskt argumentera mot sådant som ens meningsmotståndare faktiskt säger, eller skriver. Det finns ett retoriskt grepp som kallas "straw man argument", eller halmdockan på svenska. Det går ut på att man konstruerar en gravt överdriven karikatyr av sin motståndares åsikter som man sedan argumenterar mot. Greppet brukas ta till när man själv inte har några argument. Som Wikipedia skriver:

Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan.

Just halmdockor är vad Eva Franchell på Aftonbladets ledarsida konstruerar när hon i en artikel menar att utbildningsminister Jan Björklund ämnar "sälja ut Universiteten".

Jan Björklund vill sälja ut landets tyngsta universitet nästa sommar. Han vill att Karolinska Institutet, KTH och Lunds universitet ska bli särskilda högskolestiftelser.
Universiteten ska marknadsanpassas. Bli spelare på en marknad där de får söka sponsring för olika forskningsprojekt. Vad nu det innebär i förlängningen? Att Prince kan sponsra Karolinska Institutet kanske. Eller att BP får finansiera klimatforskningen.

Redan i första meningen blir det fel. Har man ens den mest grundläggande förståelse av vad en stiftelse är för något så inser man att omvandlingen till en stiftelse inte innebär att "sälja ut" något. En stiftelse, enkelt uttryckt, äger sig själv. Den har inga ägare eller medlemmar utan är en egen juridisk person. Hur en stiftelses resurser får användas är hårt reglerat av den s.k. stiftelseurkunden. En stiftelse leds av en styrelse eller förvaltare som bedömer hur man ska använda dess resurser utifrån urkunden, men samtidigt granskas den av länsstyrelsen, för att se till att allt går rätt till. Ett konkret exempel på en högskolestiftelse är Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg, som är en Sveriges främsta högskolor inom området, om inte den främsta.
Nu vet jag inte om Prince eller BP sponsrar Chalmers, med den ligger definitivt inte i "ruiner", som Franchell påstår att resten av utbildningsväsendet ska göra.
Men det är klart, det händer ju att en ledarskribent i Stockholm glömmer bort något så oviktigt som en större högskola, den ligger ju i Göteborg.
Utöver det så handlar högskolestiftelserna om att ge ett lärosäte större ekonomisk frihet än tidigare, vilket det naturligtvis finns både för- och nackdelar med.
Franchell fortsätter:

Hela förslaget är lite oklart. Jan Björklund valde att låta en jurist ta fram ett snabbt departementsförslag som nu är ute på en ännu snabbare remissrunda.
Själv kan Jan Björklund inte riktigt förklara poängen med en privatisering, annat än att den är i sann borgerlig och liberal anda.
– Förslaget är en illa genomtänkt kanslihusprodukt, dundrar professor emeritus Erik Åsard i Svenska Dagbladet. Ett universitet är inte ett bolag som ska generera största möjliga vinst till sina ägare. Det är en samhällsinstitution vars syfte är att sprida kunskap och söka sanningen.
Erik Åsard jämför med förvandlingen av svenska skolan och i själva verket är det väl skolan som är universitetens problem.

Eftersom Franchell av allt att döma inte ens har läst förslaget så förstår jag att hon tycker det är oklart. Motiven till stiftelseformen står beskrivna i tio sidor av promemorian. Om man orkar läsa, det vill säga:

Regeringen har i olika propositioner under de senaste åren gjort
bedömningen att den politiska styrningen av universitet och
högskolor bör minska och att lärosätena bör ges ett ökat
självbestämmande över sin verksamhet. Skälen som har anförts
är bl.a. att regeringen sett ökad handlingsfrihet som ett sätt att
åstadkomma högre kvalitet i verksamheten. Vidare kan enligt
regeringens mening en ökad handlingsfrihet för universitet och
högskolor främja samverkan och konkurrenskraften i dagens
globaliserade och föränderliga värld.

Dessa poänger förklaras vidare, men tar upp större utrymme än jag har i bloggen. De som önskar fördjupa sig uppmuntras läsa promemorian i sin helhet.
Vad gäller citatet från Åsard så kommer det från en debattartikel i Svenska Dagbladet. Artikelns primära fokus är dock inte högskolereformen, utan hur studenternas förkunskaper ska ha minskat mellan 2002 och 2012. Det är i sig en skakig argumentation, eftersom åtminstone fyra av de tio åren ägde rum under socialdemokratiskt maktinnehav. Av Åsards citat att döma så har han dock inte heller förstått vad en stiftelse faktiskt innebär. Är Chalmers ett bolag vars syfte är att generera "största möjliga vinst till sina ägare"?
Jag ställer mig frågan om Franchell ens har läst lagförslaget och kollat upp vad en stiftelse faktiskt är, eller baserade hon hela sin artikel enbart på en paragraf i Åsards debattartikel som (felaktigt) beskriver reformen?

Antingen så är Franchell helt okunnig om vad som står i promemorian och vad det innebär med stiftelser, eller så ljuger hon medvetet för att vilseleda.
Inget av alternativen är särskilt smickrande.