tisdag 16 september 2014

Ett svajigt regeringsbygge

Vattenglaset är uppe i varv så här i valtider, så jag tar mig friheten att skriva en uppföljare till min eftervalsanalys, en del har trots allt hänt sedan igår.
Efter valet är det förstås många som undrar "Vad händer nu?", och faktum är att ingen tycks ha någon aning. Nej, inte ens jag själv.

Jag skrev bland annat igår om Löfvens svajiga regeringsbygge, och hur det kommer att bli svårt att få ihop en samlad politik på vänstersidan. Situationen klarnade inte direkt igår, när socialdemokraterna hade regeringsförhandlingar med miljöpartiet och vänsterpartiet. Resultatet blir det väntade, att miljöpartiet kommer att ingå i regeringen medan vänsterpartiet...inte kommer att göra det. Vänsterpartiets ordförande, Jonas Sjöstedt, är som väntat måttligt förtjust över utvecklingen.
Jonas Sjöstedt gick till val med ambitionen att Stefan Löfven skulle bli statsminister och att Vänsterpartiet skulle ingå i regeringen.
– Vi trodde att vi skulle ha en diskussion. Nu blev det ett blankt nej från början, säger Sjöstedt.
När Löfven nu stängt dörren betonar han att Vänsterpartiet nu är ett oppositionsparti.
– Vi kommer vara ett oppositionsparti. Om Socialdemokraterna tror att vi kommer gå tillbaka till tiden då vi var ett stödparti har de fel, säger Sjöstedt.
Ingen kan rimligtvis vara förvånad utom Sjöstedt själv, som med en dåres envishet fortsatt klamra sig fast vid det röd-gröna samarbetet som dog ut efter Mona Sahlins avgång. Att inte socialdemokraterna vill ha vänsterpartiet i en regering är en av politikens sämst bevarade hemligheter. Nu är jag förstås inte insatt i vilka diskussioner om regeringsbyggandet, om några, som har ägt rum mellan V och S under mandatperioden. Om socialdemokraterna gett vänsterpartiet intrycket att de ska få ingå i en regering för att sedan ignorera det så är det givetvis lågt. Mer sannolikt är dock att Sjöstedt helt enkelt förutsatte att vänsterpartiet var en naturlig komponent i Löfvens regering och brydde sig inte om att skaffa några garantier. När nu facebook och twitter fylls av bittra v-supportrar som är besvikna över att vänsterpartiet inte släpps in i regeringen så är det relevant att fråga när socialdemokraterna över huvud taget gav intrycket att vänsterpartiet skulle ingå i en regering. För alla andra har det nämligen varit uppenbart en längre tid att socialdemokraterna lika lite som någon annan vill ha vänsterpartiet i en regering.
Även om en regering utan V har större möjligheter att samarbeta över blockgränserna så gör det inte situationen bättre. Vänsterpartiets hot om att sätta sig i opposition kan mycket väl komma tillbaka och straffa sig för Löfven när det är dags att föra politik i riksdagen.
Samtidigt är det ett stort frågetecken hur Löfvens regering över huvud taget ska kunna arbeta, tillsammans med miljöpartiet har man långt ifrån tillräckligt många mandat för att ha majoritet i riksdagen. Aftonbladets politiska kommentator, Lena Mellin, tycks vara lika förvirrad som jag själv:
– Jag har hela utgått från att Löfven inte vill ha med Vänsterpartiet, men samtidigt leder det här till en svag regering som kommer att vara beroende av flera andra partier för att få igenom sin politik, säger Lena Mellin i Aftonbladets tv-sändning. 
Vad betyder beskedet för Socialdemokraterna och Miljöpartiet?
– Det betyder att de i sin regeringsförklaring och kommande budget måste lägga förslag som attraherar minst två andra partier i riksdagen för att få majoritet. Först ska de förhandla sinsemellan och sedan med några andra, det kommer att kräva otroligt mycket tid.
Nu pratas det mycket från Löfvens sida om att riksdagen måste "ta ansvar". Underförstått att några av de borgerliga partierna måste gå in och stödja hafsverket som utgör hans regering för att hålla SD på mattan. Något sådant lär dock inte vara aktuellt, då både centerpartiet och folkpartiet avvisat hans inviter. Det är dessutom vansinnigt i nuläget. Alla de borgerliga partierna har tappat i opinionen efter att man gått till val på en gemensam politik. Att då dissa Alliansen vid första bästa tillfälle kommer att straffa sig hos väljarna. I nuläget kommer Alliansen sannolikt att fokusera på att driva opposition och inte gå fram med några längre strategier förrän moderaterna har valt en ny partiledare till våren. Några allianser med socialdemokraterna, utom möjligen överenskommelser i enskilda frågor, kommer definitivt inte att vara aktuella.
Sammanfattningsvis är Löfven i den föga avundsvärda positionen där han lyckat göra sig ovän med vänsterpartiet samtidigt som han har en borgerlig opposition. Samtidigt lurar Sverigedemokraterna som en joker i kortleken.

Vad kommer att hända nu?
Tja, det är sannolikt att Löfven kommer att väljas till statsminister av riksdagen utan större problem. Fram till dess ska det förhandlas om ministerposter med miljöpartiet och en regeringsförklaring ska tas fram, som ska lyckas med konststycket att tilltala både vänsterpartiet och några av partierna i alliansen.
Det riktiga testet kommer i december, när budgeten ska röstas fram. Under en lång tid hade Sverige en tradition runt budgeten som gick ut på att propositionen skulle antas eller förkastas i sin helhet. Att plocka ut enskilda frågor gick alltså inte. Var man inte nöjd med budgeten fick man samla sig runt ett alternativ. Det gynnade minoritetsregeringar vilket i sin tur underlättade den ekonomiska politiken avsevärt.
Fram till förra året.
Då röstade vänsterblocket i samarbete med SD bort förändringen av punktskatten och bröt därmed en långvarig tradition för att kunna jävlas med regeringen. Det här är ytterligare en i raden av beslut som kan komma tillbaka och ställa till problem för Löfven. Det öppnar nämligen för att oppositionspartierna kommer att göra samma sak. Nu är ju budgeten problematisk nog som den är. Alliansen lär rösta emot den i sin helhet, vänsterpartiet har kräver uppgörelser om vinster i välfärden för att ge sitt stöd och Sverigedemokraterna konstaterar att man är fullt beredd att sänka Löfvens budget.
Går det illa så kan budgetpropositionen hackas sönder i så små bitar att det allvarligt hindrar Löfvens förmåga att driva politik, går det riktigt illa så sänks budgeten i sin helhet, vilket leder till att regeringen i praktiken blir helt maktlös. Nyval lär bli den naturliga följden av detta.

Kaoset och osäkerheten gynnar bara ett enda parti: sverigedemokraterna. Löfvens regeringsbygge kommer att bli såpass svagt att SD har mycket större möjligheter att sabotera den förda politiken än tidigare.
Frågan är inte om Stefan Löfven kommer att bli statsminister, för det kommer han med största sannolikhet att bli. Frågan är huruvida han kommer lyckas att vara statsminister mandatperioden ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar